Julspecial, dan efter dan.

Julafton är utraderat ur våra minnen, vi blickar istället frammåt mot den årliga juldagsfyllan. Så fort som möjligt tas det farväl av släktingar och platsen där julfirandet ägt rum lämnas i hast. Alkohol börjar intas relativt tidigt, som om vi ville supa bort minnena från årets julfirande. Först under festen kommer den gångna julens ande på besök, man sitter lugnt och utbyter gamla minnen samt sveper ett fåtal öl. Tätt efter följer nutidens juls ande och vi lever här och nu, shots och groggar flödar och till sist beger man sej med sällskap till kvällens destination (i mitt fall amigo). Nutidens juls ande hänger med oss länge, blir fullast av alla och stannar ända tils efter stängningsdags. Vi lämnar honom där, liggandes i sina egna spyor får han kasta in handuken och ersätts istället med den framtida julens ande. Liggandes i vår säng får han hela rummet att snurra.  Bilder av oss själva sittandes på en parkbänk tillsammans med några kära vänner och en flaska "vet-inte-vad-men-man-blir-jävligt-full" i handen, flimmrar förbi. Efter lång väntan och många hemska framtidsvisioner kommer äntligen sömnen och alla julens minnen är som bortblåsta. Nu blickar vi frammåt mot ett nytt år och ännu en fylla.

Julspecial, dan...

Då var det alltså dags, dagen alla "kristna" barn väntat på är här. Men för alla barn som inte tillhör en kristen familj då? Vad får dom? Inga paket, ingen julmat, och inte heller en gratis glöggfylla. Fast inte heller någon julmusik, ingen kalle anka och ingen julhandel i vinterkylan. Dom missar alltså inte bara utan slipper även en hel del jobbiga saker som hör julen till. Så vilket är egentligen bäst, fira jul eller inte fira jul? För att ni lättare ska kuna bestämma om ni ska fira jul nästa år eller om det kanske är värt att lägga bibeln på hyllan för att slippa undan denna högtid kommer här Mina två örens: år 2008s lista med för- och nackdelar att fira jul:

Julfirande (J) 9.00: Det bankar på dörren, utanför står förmodad ursinnig släkting och skriker att det är dags att stiga upp, man kan inte sova hela dagen på julafton. När man väl stiger upp visar det sej ändå bara vara en helt vanlig dag, folk äter frukost, sitter vid datorn, kollar tv medans vissa redan börjat dagen med en julsup.
Icke julfirande (IJ) 9.00: Inte ett ljud i huset, endast tomten och alla hans anhängare är vakna. Sovandet kan fortsätta i normal takt.

J 9.00-13.00: Intar frukost, ansluter sej sedan till resten av familjens aktiviteter. I detta fallet, spela guitar hero.
IJ 9.00-13.00: Sover

J 13.00: Stöket med att få fram- och göra klart julmat börjar, efter en dryg timma är det klart.
IJ 13.00: Stiger upp, äter frukost.

J 14.15-15.00: Julmaten är framdukad senare än planerat och måltid inleds. Småpratt med släktingar upptas vid bordet. Återkommande frågar är: Vad gör du nu för tiden, har du nått jobb? Hur gammal är du nu? Har du vart ett snällt barn?
IJ 14.00-15.00: Borstar tänder, duschar, gör sej redo för dagen som komma skall.

J 15.00: Kalle Anka går på tv och att titta med entusiasm är självklart obligatoriskt.
IJ 15.00: Zappar lite snabbt förbi Kalle Anka, går fort vidare till något mycket bättre program.

J 17.00: Kalle Anka börjar bli ett minne blott och presenterna nalkas. Snart kommer nog tomten påpekas det.
IJ 17.00: Sitter fortfarande vid tv:n

J 17.13: Det knackar på dörren. Det är inte tomten, det är bara farfar fast iklädd någon konstig röd dress. Julklappsutdelningen inleds.
IJ 17.13: En god vän kommer förbi, hämtar två öl ur kylen, fortsätter sedan tvtittandet.

J 18.00:
Alla paket har öppnats och tackats för. Julmaten dukas åter igen fram. Hemsk julmusik spelas i bakgrunden.
IJ 18.00: Inga paket har utdelats och man är varken rikare eller fattigare än dagen innan, man har inte heller fått något önskat sej, ingen speciell dag alls med andra ord. Lagar någon god maträtt och lyssnar på valfri bra musik.

J 18.30-20.00:
Måltiden har satt igång, supandet börjar lite allvarligare (inte i mitt fall, då jag och min 20åriga kusin fortfarande ses som barn i sällskapet).
IJ 18.30-20.00: Maten är klar och dukas fram vid tv-bordet. På tv:n sätts en bra film igång.

J 20.00-00.00: Bordet dukas av men föda fortsätts att inta, fast i form av julgodis. Resten av kvällen spenderas på valfritt sätt (så länge det inte innebär att lämna släkten på något sätt).
IJ 20.00-00.00: När filmen är slut och allt godis är uppätet beger sej vännen hem. Ser en film till ensam/med sin sambo, idkar sexuella aktiviteter/onanerar och går sedan till sängs.

J 00.00: Det har varit en trevlig och framför allt mysig dag, bortsett från vissa julplågor. All mat blev inte uppäten, imorgon kommer den åter igen plockas fram. Faktan att jesus sägs ha fötts idag har lyst med sin frånvaro
IJ 00.00: En helt vanlig ledig dag, på gott och ont.

Döm själva. Jag ska iallafall fortsätta med att fira jul nästa år, fast hoppa över vissa oväsentliga delar. t.ex. maten, musiken och kalle anka. Istället hyr jag en bra film, beställer pizza och lyssnar på min iPod.

Two holy men

Idag gratulerar vi Jesus (2008 år) och Simon (19 år) på födelsedagen. Hoppas ni får en bra dag och många fina klappar.


                 Grattis Simon!

Julspecial, dan före dan...

Julen är lite som att fylla år, fast man måste ge bort gåvor också. Lite sämre än en födelsedag alltså. Det sägs också att julen en gång i tiden firades för att hylla kristi födelse, till skillnad från idag då vi bara trycker i oss massa  mat (som vi kommer plågas med rester av flera dagar efteråt) och utbyter gåvor. Detta är också en perfekt dag för alla icketroende att visa upp sin billigaste sida och dubbelmoral. Vi säljer vår tro i utbyte mot julskinka och paket, men visst är det väl mysigt?
 
Bakom julens gemytliga yttre döljer sej dock en mycket hemskare verklighet, en verklighet av barn som gråter när dom inte får det dom vill, äckliga gamla skäggiga män som vill att småbarn ska sitta i deras knä och sist men inte minst; en massa släktingar ihoptryckta i samma rum. Just nu befinner jag mej i en ålder då jag inte uppskattar julen så mycket som man, enligt äldre släkt och familj, borde göra. Jag är inte så ung och materialistisk så att jag längtar efter alla julklappar, jag är inte heller gammal och mogen så att jag längtar efter den mysiga stämningen eller att umgås med alla släktingar. Jag är alltså i nåt mellanläge där julen bara känns som ett oändligt släktkalas, minus spriten och den goda maten.

Till listan med julens nackdelar kan vi också lägga till att julmusik är bland det farligaste som finns för öronen, man kan inte bara bli döv, man önskar också att man vore det. Trots denna vetenskapligt bevisade fakta plågas vi med julmusik ett bra tag innan självaste julafton. Julkalendern är också ett ständigt återkommande inslag som man tvingas ta del av. Men inte räcker det med det, på självaste julafton ska vi också kolla på kalle anka, samma jävla avsnitt som vi sett sedan barnsben. Imorgon ser jag därför inte som någon särskillt speciel dag, bara lite långtråkigare. Inatt ska jag sova lika gott som alla andra nätter, inte ligga vaken av spänning inför morgondagen (har jag tur kanske jag sover igenom den också). Jag tänker iallafall inte fira jesus födelse imorgon, jag ska fira att julkalendern är slut, det blir kul, hoppas ni också får det trevligt.


Mina två ören önskar alla läsare en helt vanlig jul!

En ödmjuk ursäkt och en hjälpande hand

Steven Seagal har stenats, drivits med och nu sist, blivit korsfäst här på Mina Två Ören. Samvetet börjar tynga mej (Steven är, trotts sina bristande skådespelarkunskaper, en kär vän) och det är dags att hjälpa honom istället. Där andra ser ett problem ser jag en lösning. En sökning på imdb fick mej nämnligen att inse att herr Seagal faktiskt inte har haft det så lätt och att jag har varit för hård mot Amerikanen. Med filmtitlar som: The onion movie, Pistol Whipped och Today you Die, hade förmodligen inte heller skickligare skådespelare lyckats slå igenom stort. Stevens problem är hans oförmåga att tacka nej, han verkar slänga sej över första bästa manus som läggs framför honom.

Men frukta icke fans of Steven (läs: Brunni). Det är inte ännu tid för Steven Seagals karriär att dö (det har den mer eller mindre gjort för länge sen), timman är nu istället slagen för hans återuppståndelse. En räddare i filmindustrins mörkaste tid, The Messia of Steven skall snart träda fram i gestalt av en arbetslös, lat bloggare med för mycket fritid. Jag har redan nu i veckan börjat skriva på ett manus till en ny film där Steven ska få inneha huvudrollen. Manuset beräknas vara färdigt innan årskiftet och förhoppningsvis kommer inspelningarna kunna börja tidigt nästa år. Stay tuned for more!


Filmer Steven Seagal medverkat i:

Pistol Whipped
The Onion Movie
Attack Force
Today You Die
Out for a Kill
Half Past Dead
Hard to Kill
"Steven Seagal Lawman"

Twoforone blogg

En av de främsta bloggarna genom svensk historia har nu nått sitt slut. På Twoforone kunde vi läsa om allt från sex till.. ehm... sex. Vi kunde också genom bloggen ta del av de två skribenternas liv, vardagar, utekvällar, sexuella eskapader och få hjälp eller tips om det mesta (98% sex). Nu lämnar de två tösarna ett stort hål efter sej, ett hål som jag gärna skulle försöka fylla. Men av respekt för kvinnorna bakom bloggen och pga självinsikten att jag inte skulle kunna göra dem rättvisa så hoppas jag istället på en comeback snarast. Den är allra redan väldigt efterlängtad.

Vila i frid Twoforone blogg, på återseende I hope.


(För att detta inlägg inte ska feltolkas så vill jag klargöra att jag INTE är ironisk. Visst handlar bloggen mestadels bara om skribenternas liv, ett koncept vars användare jag många gånger bespottat (Blondinbella? who cares), men bloggen är ändå väldigt välskriven och rolig att läsa. Det finns inte heller några dagens outfits, vilket är en lättnad)

Ikea vs Ense

Ikeas grundare Ingvar Feodor Kamprad föddes 1926, minst sagt oturligt för mej som föddes 63 år efter. Hade det varit tvärtom hade jag nu stått som grundare till Ikea (fast jag hade döpt det till något bättre som: Ense)  och inte herr Kamprad. Att inte någon kom på idén innan Ingvar är bortom mitt förstånd, det är ju så simpelt. Idén borde haft sitt ursprung från medeltiden, minst! Om mänskligheten bara tänkt till lite så hade Magnus Ladulås byggt sin egen krona i hemmets trygga miljö. Men så var inte fallet och måttligt begåvade Ingvar får framstå som ett geni medans jag koncentrerar mej på dom stora uppfiningarna och lämnar sådana "lilla-hem-kemisten-projekt" åt småfolket.

Tråkigt nog har jag nu försatt mej i en situation där jag måste sälja mej, eller, prostituera min själ, om man så vill. Min ekonomi har nått botten och för att lösa detta ska jag innan årets slut starta ett eget företag. Idén är minst lika genialisk, och kanske lite inspirerad av Kamprads. Jag ska sälja bilar i lådor, men du får sätta ihop bilen själv. Priset kommer bli mycket lägre än en färdigbyggd bil och lättare att frakta hem. I mina affärer (som snart finns i världens alla storstäder) kommer det även infinna sej en obligatorisk restaurang, och hör och häpna; där ligger maten opreparerad i lådor, så får man tillaga den själv. Om denna idén misslyckas tänker jag istället stjäla Ingvards Idé rakt av och beställa stora leveranser möbler från polen, skruva isär dom, lägga i lådor och sälja vidare till ett högre pris.

Inom kort kommer Ense öppna butiker i Stockholm, London, Paris, New York, Amsterdam och Lindås, kolla er brevlåda för vidare information i den årliga katalogen.

Självsäker?
Under det hårda yttre darrar Ingvar av rädsla, snart finns bilen "Billy" på marknaden.

Dilemma

Jag har senaste tiden upplevt det ganska omständigt att förflytta mej, det är kyligt ute och värmen på min cykel kunde varit bättre, priserna på bussar och tåg kunde också varit bättre. Dessutom krävde den senaste busschauffören jag tog en tur med att jag måste ha reflex annars kunde han tydligen, jag citerar: "för fan inte se dej". Men min rebelliska sida reagerade direkt och därför har jag inte införskaffat en sådan livsnödighet än, trots den välartikulerade chaufförens visa råd. Jag tycker inte om när folk kör med mej, särskilt inte i den här situationen då han var mej underställd i hierarkin. Han borde istället ursäktat att han nästan körde förbi och tvingade mej att gå 20meter extra till bussens ingång. Men för att slippa sånna här små vardagliga problem har jag insett att det bara finns två alternativ (eller också ett tredje om jag vill behålla min goda ekonomi, fast detta löser iofs inte mitt problem. Men ett alernativ none the less).

Jag kan, alternativ #1: Ta körkort och då lägga alla pengar jag har kvar på det (kan tilläggas att jag för tillfället inte har någon inkomst alls). Inga pengar = inget körande och absolut ingen bil? Minst sagt en paradox. Visst får jag säkert låna mors bil ibland när den finns hemma men om jag lånar den så måste den varje dag vara hemma igen tills nästa morgon (förutom möjligtvis helgerna).

Alternativ #2: Få tag i någon som kan fixa mej ett falskt körkort. Detta lära dock kosta mer än vad jag har råd att spendera, kanske kan jag önska mej ett i julklapp.

Eller, alternativ #3: Jag kan låta bli ett tag till. Då blir det mycket pengar över till julafton och nyår. Men nästa inkomst känns ändå distant och jobb sägs det ska vara lättare att erhålla om man äger ett körkort. Jag vet även att skjuta upp saker är lite av min epitet så det mesta pekar på att det nog är dags för körkort nu ändå. Betyder det att jag kommer göra det? Det återstår att se, jag skjuter upp beslutet tills om en vecka.


Facit; Steven Seagal bildtest

Har nu äntligen fått tag i Steven Seagall för kommentarer om mitt bildtest jag gjorde för en dryg vecka sedan. Tydligen så har Steven varit upptagen med någon ny film. Han kunde tyvär inte säga vad den handlade om mer än att han i samtliga scener skulle "Kick some serious ass". Personligen tror jag att detta, som vanligt, är den enda handlingen i hans nya projekt. Det återstår att se.

Men back to the topic, Steven rättade mitt test och jag kan stolt berätta för er att resultatet blev 4.5 av 5 möjliga (första bilden var Steven egentligen ledsen, men han var själv medveten om att hans sorgsna blick är väldigt lik den ilskna. Så han hade överseende med detta och tilldelade mej ändå ett rättvist halvt poäng).



Mina Två Ören vill tacka Steven för sin medverkan och önska lycka till med kommande filmprojekt.

Uppdatering; skaderapport

För en vecka sedan fick ni läsare ta del av konsekvenserna av för friskt drickande vid skruvs fiske- och badresort. Hela veckan har min dagliga runda till postlådan varit väldigt enformig. I lådan har jag samtliga dagar funnit: minst ett tiotal "krya på dej"-kort, en och annan blomma, hotbrev från svenska kyrkan, vänskaplig hälsning från Rikard Palm och de vardagliga beundrarbreven. Men Mina Två Ören kan nu med glädje (svenska kyrkan, läs: med sorg) meddela att min hälsa nu är återställd, om inte t.om förbättrad. Ett litet ärr på höger handflata är att vänta men det ser jag bara som ett värdigt bidrag till min badboy-attityd. Så tack för alla  kort och blommor, men nu får det vara nog. Enough's enough, jag vill bli överraskad varje gång jag kikar ner i brevlådan igen!

Dagens lögn. Hear Ye, Hear Ye!

"Jag skall aldrig mer inta alkoholhaltiga drycker". Ett uttryck som jag, lite motsägelsefullt, använt många gånger. Idag kommer inte bli den sista.

En undran om det främmande vuxenlivet

Just nu går Emil Nordgren runt i sitt lilla hus och städar efter gårdagen. Tekniskt sätt skriver jag blogg men sysselsättningen innan dess var städning. Efter att ha konstaterat att vardagsrummet ser ut som något en okontinental gris plöjt igenom så fick jag två intressanta funderingar och eftersom att endast smarta individer läser min blogg dagligen så tänkte jag fråga här.

Frågan lyder: När blir man så gamal/mogen att man slänger skräp efter sej och inte bara lämnar det på bordet eller golvet? (Självklart förstår jag att detta är en mognadsfråga, jag tror t.ex. min käre vän Gålen fortfarande kommer sitta och slänga burkar och papper överallt när vi har kafferep i 40års åldern)

Fråga nummer två: När detta inträffar, kommer det att göra festligheter tråkigare? Är det för moget? Idag skulle jag iallafall ha uppskattat om vi festade så.

Post scriptum:
Jag tar mej friheten att ge mej själv 50 vuxenpoäng  för dessa funderingar och jag lovar att i framtiden alltid slänga mitt skräp i papperskorgen (om det finns någon i närheten och/eller jag inte är för full).

Ett efterlängtat återseende

En lång tid hade jag plågats med Big-Tasty-tv-reklamen (som har en tendens att presentera varenda program på kanal 6 nattsändningar, bl.a. Spincity, Cheers och Xena som jag följt flitigt senaste tiden), men igår fick jag äntligen äta den igen. För extra drama så lät personalen mej ta ett kvitto för att sedan "vänta 2-3 minuter". Jag gick vänligt och satte mej för att inte riskera en dispyt, vilket kunde gjort mej Tasty-lös.

Efter 2-3 minuter (vilket så småningom blev till 4-6 och 7-10 minuter) fick jag den äntligen. Den lades framför mej på min innan pommesfyllda, men nu tomma bricka. Likt ett barn på julafton slet jag upp förpackning och där i fanns... Mycket riktigt. Precis det jag önskat mej så länge; en Stor Smaskig!

Jag greppade den försiktigt och lite ovant, mycket av salladen föll ut, men efter ett tag kom mina förr så goda kunskaper om hur en Tasty skall ätas tillbaka. Ett kraftigt tumgrepp höll allt på plats och jag kunde njuta mej igenom hela upplevelsen. Efter halva var jag redan mätt men tryckte ändå i mej hela, inte minst för att imponera på mitt kvinnosällskap. Men om jag ska vara riktigt ärlig levde hamburgaren inte riktigt upp till mina föväntningar, den var inte så god som jag hade för mej, faktiskt ingen big deal.


Dagens arbetslösa outfit

Följer framgångsreceptet dagens outfit; idag har jag varit arbetslös och inte lämnat huset. Klädvalet var enkelt:

         
Morgonrock: Julklapp från mormor och morfar 2006.
Morgontofflor: Samma som ovanstående.

Bland Birgittor och Nilsar

Åldrande och framför allt slutet på åldrandet, dvs att dö, har alltid skrämt mej. Efter dagens arbetspass på min moders jobb Vissefjärda ålderdomshem (eller "serviceområde" som det så fint heter numera) har min rädsla fördjupats. Denna natten kommer tveklöst bli sömnlös.

På vissefjärda fattigjon bor det mestadels dementa damer och herrar. Att bestämma var man ska sitta kan ta upp emot en timme, man minns inte alltid vilka personer man träffar är, att föra och/eller hänga med i en konversation kan vara mycket svårt och ens kropps tophastighet överstiger knappt 1km/h. Visst råder ändå här en mysig stämning men en undran om det verkligen är ett riktigt liv väcks snabbt. Kan man kalla en dement halvdöd? Visst, jag ser det så nu (eller det är iallafall min första tanke), men när jag blir gammal och dement så kommer jag förmodligen inte tycka att man lika gärna kan sätta en kula i huvudet på mej istället för att slösa skattepengar på att ta hand om mej. Nej då tycker jag nog inte att det är så äckligt med att ha blöja igen eller att få hjälp med att duscha, dock förnedrande till en viss grad.

Det har ju sagts att människan åldras som vin. Om man med det menar att man blir dryg och illaluktande som vinäger har man förmodligen rätt. Att man däremot skulle bli bättre och bättre med åren tror jag inte på. Jag har inga förväntningar på att jag en dag som gammal, likt en fin flaska vin, kommer bli provsmakad i tv av Carl Jan Granqvist och sedan bli tilldelad fyra solar. Jag kommer som andra att packas in någonstans, mina anhöriga kommer tycka det är jobbigt att träffa mej mer än en gång i halvåret och tillslut kommer jag dö och begravas i närheten av min mor eller far. Men visst finns det dom som åldras med värdighet också, chansen finns att jag blir som G. Gordon Liddy, Golge Jacobsson, Björn Borg eller Hugh Hefner. Fram tills dess är det väl bara att hålla tummarna.

Marknadsför er på Mina Två Ören

Eftersom min blogg nu, efter drygt en vecka, nått enorma komersiella framgångar tänkte jag att det vore dags att jag får tjäna lite pengar. Inte ska jag behöva sitta här och slava för er njutnings skull utan belöning. Mer morot, mindre piska alltså. Därför erbjuder jag nu företag en så kallad "once in a life time oppurtunity" att marknadsföra sej. För det ynka priset av 1000kr(!) skriver jag ett inlägg fyllt av lovord om ert företag. Detta kommer läsas dagligen av tusentals bloggbesökare från hela världen. Efterfrågan kommer vara stor så ta chansen nu innan priset skjuter i höjden. Jag kommer eventuellt också följa Blondinbellas spår och göra det möjligt att följa min blogg via mobiltelefon för endast 100kr i månaden.

RSS 2.0