Mina Två Ören

Kom på när jag skrev förra inlägett att jag borde nämna att på lördag kommer det vara bingokväll hemma hos mej. Alla med lott, märkpenna och ett glatt humör är välkomna.

Obs! endast seriösa spelare

Vi (läs:jag) på Mina Två Ören har fått hård kritik från ledningen (läs:mej själv) angående vårt (läs: mitt) "Dina orgasmer i vardagen"-projekt. Innehållsvärdet sjunker lägre och lägre, medans läsarna har strömmat till bloggen och blivit fler och fler. Det är bara att svälja stoltheten och inse fakta. Mina Två Ören håller på att förvandlas till konkurenten aftonbladet! Uppblåsta, påhittade nyheter. Tråkiga, långsökta ordvitsar i rubrikerna. Shane MacGowan är inte alls här idag, att Miro skulle börja spela fotboll igen var uppblåst, han kom inte äns dit och rubriken talar för sej själv.

Det här är dagens tredje inlägg.

Röppni fälls,

Som ni kaske har märkt så har Mina Två Ören en ny inriktning där det nu läggs mer vikt på kvantitet än kvalitet. Här på Bloggen kan du hitta den bästa kvantiteten i hela bloggsfären, 4 av 5 utråkade ungdommar föredrar Mina Två Ören framför bloggar så som; duvbebisen, affrodannes blogg och blondinbella. Gör det du också!

Idag har jag, Nonie och fulgummitarzan varit och julshoppat. Jag hittade en bok och en plankstek, Tarzan hittade en bok och en plankstek. Sen blev vi ficktjuvade och mulade men Tarzan hittade sin Jane. Hon ville inte vara Jane hon ville bara visa sin samsungstrumpa, då åkte vi hem. Nonie stannade och tog kort på Jane.

Nu inför midsommar har det varit fullt sjå i Rasmus och Jakobs garage. Där har bakom stängda dörrar hamrats, spikats, skruvats och inte minst funderats. Projektet var inte lätt och tidspressen hård, men pojkarna lyckades ändå. Gedigert arbete, blod, svett (Rasmus, Jakob, Pontus) och tårar (Johan) ligger bakom framgången, även Simon Franssons engagemang har förvånat mansgruppen. För att bygga en tandomcykel för sex man är inget dagsverk, det ska gudarna veta. Sex fulvuxna karlar (fyra egentligen då simonarna inte lyft ett finger) och två heltidsveckors arbete är vad som krävs.
Men nu, två veckor och 20 flak öl senare, står den klar. En festcykel för sex män (och endast män), varje karls våta dröm. Allt stämmer i teorin men hur kommer det egentligen funka i praktiken? Mina Två Ören har inte svaret men spekulerar gärna, här presenteras tre möjliga utvägar för projektet, självklart kan ni satsa pengar på vilket som slår in.

Alternativ 1 (betodds: 2.00): SMHIs väderprognos slår in och det bjuds på regnskurar och kraftiga vindar. Vissa i gruppen (Simon) vägrar att cykla i detta och åker istället bil. Alternativt ger alla upp och åker bil.

Alternativ 2 (betodds: 4.85): SMHIs väderprognos spelar ingen roll, alla hoppar upp på cykeln med ett glatt humör. När siste man sätter sej går den sönder. Jakob blir då utsedd till chaufför, innerst inne blir Simon glad.

Alternativ 3 (betodds: 1.40): Allt stämmer, solen värmer och vinden svalkar. Simon vill sitta längst bak, Johan tvingar honom att sitta i mitten då han inte äns tror att Simon klarar av att styra en cykel. Det skämtas, sjungs i kör och dricks öl. Fram tills Nybro är stämningen god, nu börjar dock Simon slänta efter och minskar på tramtagen. Detta uppmärksammas genast av Johan Aronsson som innerst inne blir ursinnig, men försöker att låtsas road av det och säger till Simon på ett skämtsamt sätt. Simon börjar trampa på igen, i fem minuter. Johan påpekar Simons låga tryck på pedalerna igen, Simon blir tjurig men försöker dölja det. Samma sak upprepas några gånger tills gänget når Ölandsbron. Här vilas det och Johan tar upp diskussionen om Simons trampande. De andra skrattar lite obekvämt då de inte vet om han verkligen menar allvar. Lång diskussion hålls, Simon och Johan närmar sej allt mer fiendeskap. Till slut konstateras det att det här inte funkar, Simon får gå resten av biten.

Hörde i dagarna att mitt ex har gått och blivit mamma. Värst var det känns som att tiden går fort. Har inte hunnit gratulera henne och nu befinner hon sej tyvärr långt bort. Men om hon mot all förmodan skulle ramla in på bloggen min någon gång så tänkte jag ta tillfället i akt och säga grattis här.

Grattis.

Precis som rubriken föreslår är Patrik Ekwall en långbajsare. I måndags stötte jag nämnligen på den omtalade när jag satt och lunchade på en av kalmars mer luxurösa vägrestauranger; Statoil. Patrik köpte en Marabou-choklad och en tidning. Förmodligen för att se om han fanns med i den någonstans. Efter inköpet frågade han kassörskan efter en toalet och hon pekade honom i rätt riktning.

Jag var nu klar med min lunch men fick för mej att jag skulle vänta på herr Ekwall för att ta en kamratlig bild på oss två tillsammans. Bilden hade jag sedan tänkt mmsa till min gode kamrat Sandy Sheen för att lysa upp hans annars så gråa vardag. Och väntade gjorde jag, det gick fem minuter, femton minuter, tjugofem minuter. Efter trettio kom Patrik äntligen ut från toaleten, med mobilen hårt tryckt mot örat. Jag vågade inte störa journalisten under hans samtal så Sandy fick nöja sej med ett sms: "Jag pratade nyss med Patrik Ekwall". Det påstådda pratet bestod av ett obesvarat "hej". Jag ljuger för att få mej själv att framstå bättre, för detta ber jag SS om ursäkt. Patrik Ekwall körde iväg i sin audi och det var det sista vi såg av varandra.

Som vilken arbetarklassmänniska som hellst hade gjort så gick jag in på toaletten för att rekognisera lite, Patrik hade nyligen ätit Curry och spolat efter sej.

Den döda vinkeln: En mycket bra låt av svenska rockbandet kent från skivan "Du & jag döden". Även något jag glömde kolla allt för många gånger på gårdagens uppkörning.

Facit till veckans quiz; Vem skall bort?


Rätt svar: Pink....
och Thomas Ledin och R Kelly och Basshunter. Alla ska alltså bort och hellst så fort som möjligt.

Grattis till SS och Mullan som lyckades gissa rätt. Onsdag den 29e April är ni båda välkomna till mej klockan 13.00 då min dag vanligtvis börjar.
Varmt välkomna MVH Emil.


PS: Svar till avsändare "F's" fråga: Vem fan är R Kelly?
R. Kelly, egentligen Robert Sylvester Kelly, född 8 januari 1967 i South Side, Chicago, Illinois, är en amerikansk R&B-sångare, låtskrivare och musikproducent. R. Kelly har släppt elva egna album sedan debuten år 1992 och han har även skrivit låtar och producerat åt många andra i genren, bland andra Aaliyah. Några av hans mest kända låtar är R&B-balladen I Believe I Can Fly (som var ledmotiv till filmen Space Jam 1996 och är idag en R&B-klassiker), If I Could Turn Back the Hands of Time, The World's Greatest samt en låt med Usher: The Same Girl.

Diskografi (album)
* Born Into the '90s (med Public Announcement), 1993
* 12 Play, 1993
* R. Kelly, 1995
* R., 1998
* TP-2.com, 2000
* The Best of Both Worlds (med Jay-Z), 2002
* Chocolate Factory, 2003
* Happy People/U Saved Me, 2004
* Unfinished Business (med Jay-Z), 2004
* TP.3 Reloaded 2005
* Double Up 2007
* Untitled 2009

                        



                           

Det var ett lod, en svensk och en dansk. Lodet hade bockskägg, någon form av beiga slappa jeans och en basker. Svensken var jag och var som vanligt iklädd en sjal, nån fräsig t-shirt och ett par svarta jeans. Till sist kom dansken, iklädd vit skjorta, svarta kostymbyxor och en turkos slips. Vilka som sökte jobbet och vem som höll i intervjun var uppenbart. Mannen från vårt kära gannland började med att presentera sej och delade sedan ut ett häfte där olika uppgifter skulle fyllas i. Antingen kunde man fylla i dom ärligt eller kunde man försöka få jobbet.
Bocksten... Bockskäggsmannen var där innan mej och hade tydligen suttit och grubblat över blanketten ett bra tag, intervjuaren kom ut från sitt kontor och frågade honom hur det gick. Det gick bra svarade mannen som var någonstans runt min ålder, men han behövde lite tid till. Okej suckade dansken och gick tillbaka till kontoret. Några minuter gick och jag var nu klar med mitt häfte även så min konkurent. Eftersom han hade tid innan mej gick han in först och jag satt kvar, väntade, tjuvlyssnade. Det gick inte så bra för honom, han blev inte kallad till annan intervju, trots hans löften om att han hade kontakter och kunde fixa nya kunder till företaget. Jag som innan känt mej lite underlägsen pga min ansiktsbehårings frånvaro fick nu en känsla av att det här kunde funka.
Lodet lämnade kontoret, jag gick in och slog mej ner på andra sidan danskens skrivbord. Han läste igenom mitt häfte och började sedan med en kort utfrågning, det skojades, diskuterades fotboll och inte minst skrattades. På riktigt eller tillgjort vet jag inte, men han var trevlig i alla fall. Dansken fattade också tycke om mej och ville gärna se mej på en andra intervju om en vecka. Jag tackade ja, skakade hans hand och lämnade sedan kontoret med ett glatt, och inte minst, opptimistiskt humör.

Det har nu passerat ett fåtal dagar sedan jag rakade av mej "slutspelsskägget". Slutspelet är ju inte slut säger vissa. Jag tycker dock motsatsen och påstår att slutspelet var över så fort det blev klart att Färjestad ska spela emot laget HV71 (ett gäng svettiga apor ledda av en skallig neandertalare) i årets final.

Vad har nu hänt sen jag rakade av de grova strån som täckte min haka? Inget alls faktiskt, det kliar mindre, jag ser vackrare och framför allt sötare ut. Utöver det har inte mycket förändras mer än att smeknamnen "Wolverine" och "Gandalf" används allt mer sällan. Hela upplevelsen känns nu i efterhand lite som milleniumskiftet; mycket hype innan och massa experter förutspådde hemska saker som skulle hända, men i slutändan hände inte mer än att skägget förflyttades från mitt ansikte till avloppsvattnet. Nu ligger det och flyter någonstans i ett av jordens sju oändliga hav. Ändå säger något mej att våra vägar kommer korsas igen. Tills dess lägger jag, till förmån för hela sverige, skäggskriverierna på hyllan.

Skägget skall nu bort. Inget sparas, inte ett ändaste litet hår. Tomheten kommer bli stor, badboyattityden byts ut mot den pojkaktiga charmen, men vi har haft en fin resa tillsammans, mitt skägg och jag. Det hela började med att min särbo flyttade till sthlm fyra veckor. Jobbigt, visst, men ett gyllene tillfälle att testa min manlighet, dvs skäggväxt. Efter ett besöket hos den nyblivna stockholmskan var det två veckor kvar tills hennes hemkomst. Nu jä*** skulle det odlas. Varför jag i min frus abbsens var bekväm i att se ut som en uteliggare kan jag inte förstå, men det är så det är med att skaffa sej ett skägg. Skägget är alltid där och tillslut bestämmer det mer och mer över en. Odlingen uppskattas av grabbkompisarna, många kamratliga dunkar riktas min ryggs vägg, ett tag går det till och med så långt att jag tvingas sova på mage i ett flertal dagar. Redan här börjar man ana ansiktsbehåringens onda krafter.

Två veckor flyger fort förbi och Malin kommer hem, vad möts hon av vid bussen? Chewbaka från starwars och mej. Eller nej, tvärtom, hennes mamma och Chewbaka från Starwars (läs: mej). Skägget var fortfarande kvar och nu sitter det fortfarande här på mitt ansikte. Men ikväll ska det äntligen avlägsnas. Det finns många anledningar till mitt beslut att göra mej av med "innerlårskittlarna" som en god vän en gång så fyndigt namngett mina pollisonger. För det första, det kliar något förbannat! För det andra, jag ser hemlös ut. För det tredje, imorgon ska jag på släktkalas med min käresta, alla vet att ovårdade skägg älskar att förstra under familjetillstälningar. Och till sist; när solen börjat kika fram lite oftare är jag rädd för att bli helt vit under skägget om jag solar med det på. Folk verkar också glömma bort att det finns ett mjukt inre under det, inte så länge till, hårda yttre. Bort ska det alltså innan det hinner orsaka för stor skada.

Men vad kommer nu hända när jag rakar bort skägget? Hela min manlighet är ju nu baserad på och kretsar kring ansiktsbehåringen. Sjävlförtroendet kanske försvinner helt i perferi, kommer jag nu bli en katastrofal fotbollspelare, en usel mattematiker osv? (dåligt exempel då jag redan är en usel mattematiker, but you get the point). Precis som Simson kanske min styrka härstammar från mina, somliga vita, andra svarta, alla ojämnt långa och grova hårstrån. Eller kommer jag bli bättre och framförallt snabbare nu när jag rakar bort lite vindmotstånd? Det finns bara ett sätt att ta redan på. Klockan 20.20 ikväll rakar jag av mej hela ekipaget. Till then, I fare thee well

Med kändiskapet kommer ju också bieffekter; man får inte vara ifred på stan, man blir lätt självgod (dock inte jag, jag är för stark som människa för o falla dit) och inte minst alla paparazzis (som jagar mej ständigt). Nu senaste tiden kan jag även lägga till punkten: Stalkers på min lista med obekvämligheter som kommer med att vara en publik figur.

Allt började med Malla93...
Oskyldigt bilddagboksnamn på en liten flicka i fjortisstadiet tänker ni, ligger hon här utanför i buskarna och spanar, tänker jag. Många har gångerna varit när min överbetalda och knappt fungerande mobiltelefon ringt och ingen sagt något. Bara mörka stön har ekat i bakgrunden. Samma stön har nu under en längre tid ekat i mitt huvud alla sömnlösa nätter. Det var dags att sätta stopp för det här förföljandet. Funderade först att blanda in polisen, trots hoten att "om jag kontaktade snuten skulle någon nära till mej få lida", men kom sedan på att flickan är blott 16 år gammal. Min ömtåliga och ack så sköra  manlighet skulle inte må bra över att behöva kalla in polis för att hantera situationen.
Nåja, i vilket fall ansåg jag det bäst att gå på hårt, ta tjuren i hornen så att säga (eller i detta fallet; flickan i flätorna). Via msn-konversation konfronterade jag Malla. Jag började mjukt med en vänlig hällsningfras, nåt i stil med: hej. Till svar får jag ett "hejz", tätt efterföljt av frågan: varför svara du inte på mina sms? Jag börjar direkt förklara att jag inte känner ynglingen och har inte heller lust att lära känna henne. Ber henne därför sluta ringa och skicka sms till mej. Hon påstår då att hon aldrig har ringt eller smsat mej, det är isåfall hennes kompisar som ligger bakom dessa ondskefullheter. Varför undrar hon då varför jag inte svarat på hennes sms (om hon inte äns har skickat dom?) undrar jag. Frågorna är många, jag hinner inte få några ärliga svar. Malla93 tappar nämnligen besinningen och blir frustrerad:
Malla says: FAN
Jag svarar inte.
Malla says: hejdå :@
E/I/IiL says: Bra, ring eller smsa inte mej igen
Så avslutas konversationen. Jag priser gud för funktion "block contact" och går sedan tillbaka till mitt lugna trygga liv ute i hareboskogen.