Mina Två Ören

Så var det över, en timme i mörker, och den gamla layouten är tillbaka på Mina Två Ören. skönt då den tillfälliga var otroligt ful. Imorgon kommer vi kunna läsa i aftonbladet om diverse bränder som uppstått under mörkertimman (pga stearinljus), ett stort antal rån som skett landet över och några djupa krönikor, av skribenter som försöker bygga upp en helyllebild av sej själva, om vad detta gör för jorden. Jag tycker i alla fall att sextio minuter utan el gör enormt mycket för vår planet (och oss själva) på många sätt, inte bara sparar vi resurser, familjer kommer samlas och samspråkas, spela spel och leka. Något vi gör allt för sällan i dagens samhälle. Jag är stot över genomförandet av projektet och hoppas på forsatt sammarbete med mina arrangörer även nästa år.


Hur jag kunnat byta layout och lägga upp detta inlägget redan nu? Jag sköt upp min earth hour av oro för alla kriminella organisationer som tänkt utnyttja denna "nattens timma". Jag har mina sextio minuter mellan 04.30-05.30 inatt istället.

Vi (läs: jag) på Mina Två Ören vill hylla den vanliga människan, arbetarklasshjältarna, alkolisterna, de arbetslösa, oss vanliga dödliga och finns det nåt bättre sätt att göra detta än att trycka ner på överklassen, kändisarna och alla som är lite bättre än oss själva?

Som ni ser har Mina Två Ören bytt layout till en svart design, men frukta icke, bytet är endast tillfälligt. Ändringen ska visa att jag stöder Earth Hour. På vilket sätt?. För att allt  ska bli svart timman mellan 20.30 och 21.30 den 28:e.
Det gläder mej att se att andra stora företag som b.la Arla hakar på min, förhoppningsvis, blivande trend. Själva Earth Hour-projektet utförs av en organisation direkt under och under ledning av Mina Två Ören.

Don´t forget your own planet! Wear something black to show you support.

(Mina Två Ören uppmanar också andra bloggare att byta till en svart layout för att visa sitt stöd)

Finanskrisen har tillslut nått den lilla gemytliga byn Harebo utanför Långasjö. Idag gjorde den ännu en av traktens innvånare uppmärksam på dess verkan.

0771-22-11-22, Ring..
- Hej och välkommen till telefonbanken, för självbetjäning, tryck 1. För kundtjänst tryck 2, avsluta med fyrkant.
1#
- Skriv personnummer eller företagkod, avsluta med fyrkant.
890103-****#
- Slå in din kod, avsluta med fyrkant.
4****#
- Välj tjänst, avsluta med fyrkant. För information om tjänster tryck 0, avsluta med fyrkant.
10#
- Kontokontroll, välj vilket konto, avsluta med fyrkant.
2#
- Tillgängligt belopp på kontot är, 27 kronor och 16 öre. Välj nytt konto eller ny tjänst, avsluta med fyrkant.
6#
- Tillgängligt belopp på kontot är, 237 kronor och 72 öre. Välj nytt konto eller ny tjänst, avsluta med fyrkant.
Avsluta samtal...

0471-50712. Ring.
- Björn Holts södra timber!
- Hej, Emil Nordgren här, ni har inget extrajobb eller tjänster ute nu?
- Nae, inte vad jag vet
- Vad som hellst
- Tyvär
- Okej, tack ändå.
- De e lugnt, Hej
Avsluta Samtal

0471-Nummer slagit på måfå. Ring.
- Ja hej det är Berit!
- Hej, är du en dam i medelåldern som skulle vilja åtnjuta sällskap och kanske mer av en ung man i sina bästa år, lammkött om ni så vill?
Tystnad..
- Mja, kanske det. Vem är du då?
- Emil Nordgren
Klick! Samtalet avbrutet.

Nytt 0471-nummer slaget på måfå. Ring.
- Ja hallå!
- Ja hej, vem har jag kommit till?
- Thomas Bjuringer
Avsluta Samtal.

Försök att skaffa pengar ges upp, återgår till Scrubs

Fredrik tycker att jag bloggar dåligt. Det tycker inte jag, jag tycker att Fredrik bloggar dåligt. Han har ju inte ens nån blogg.

Första delen i Mina Två Örens nya, mer lättlästa inriktning. (För förklaring av "klartexts" innebörd se inlägget: Mina Två Ören presenterar operation: Klartext!)

Liksom de flesta av Simon "frallan" Franssons stordåd utfördes detta under stort inflytande av alkohol (han var full). Efter en vanlig utekväll på haket "Palace" var det snart dags för hemfärd. Tidigare samma kväll hade festandet börjat lugnt och sansat hemma hos huvudpersonen i vår historia, men i och med ankomst till baren kullminerade (utvecklades) festandet i bisarr (märkvärd/bessynerlig/egendomlig) fylla, vilda disskusioner (pratstunder) och i Franssons fall, enorm kåthet. Klockan två var det dags att lämna klubben, vare sej man ville eller inte. Tanken var att vi skulle hoppa på närmaste buss mot Öland där natten skulle spenderas. Vår käre vän Fransson hade dock andra planer. En bekant till honom, Anna, bodde i trakterna och det vore mycket bättre att sova där tyckte yngligen. Resten av gänget var skeptiska (tveksamma) då Anna bara äger en säng och en soffa.

Hur som helst lyckades Frallan få igenom sin önskan, grabbgänget tryckte in sej i en taxi och begav sej mot Simons förmodade ligg, Anna. Väl där möts vi i dörren av kvinnan, iklädd svarta mjukisbyxor och ett rött linne. Franssons kåta förföriska blickar riktas direkt mot henne och man kännde hur spänningen i rummet steg. Hon gäspar och ser trött ut. Gänget ramlar in i den lilla lägenheten, Simon slänger snabbt av sej kläderna och lägger sej i sängen där det han väntat på så länge äntligen ska hända. De andra pojkarna får tränga ihop sej. Jag och Johan delar en minimal (väldigt liten), näst intill obefintlig soffa, medan Miro får lägga sej direkt på det hårda golvet. Längre än hit hade Simon inte tänkt, skulle kvinnan kasta sej över honom, slita av hans kläder och låta sin tunga leka över hans nakna kropp medans 3 killar låg 1meter därifrån? Så var inte fallet. Kvinnan la sej fullt påklädd bredvid simon och trotts hans subtila (små blygsamma) anspråk till älskog (att knulla) somnade hon. Tätt därpå föll vi andra också in i djup sömn. Dagen efter hade Franssons euforism (superglada humör) gått över till djup mellankoli (jätte jätteledset humör). Han sa inte mycket. Under hela hemfärden satt han tyst och muttrade. "Hon tog inte ens av sej kläderna" slank upprepade gånger ur hans mun. Förmodligen var det menat att tänka det, eller letade han medömkan (sympati/att nån skulle tycka synd om honom) från sina kamrater. Istället möttes han av elaka skratt och hjärtlösa kommentarer. Hemfärden gick felfritt och kvällen är nu ett minne blott.

Resultatet av Simons eskapad (bedrift):
Miro: svåra ryggskador efter det hårda underlaget vilket han spenderat natten på.
Emil: En borttappad plånbok (som aldrig återfanns)
Johan: Inga svåra skador mer än en obekväm sömn
Simon: Fick dela säng med en en fullt påklädd kvinna

Mina två ören har blivit anklagad för att vara lite för svårläst. Jag vill inte hänga ut någon, men personen som har klagat är oftast en kvinna ;) Men här på Mina Två Ören ser vi alla lika och vill också ge de mer svagsinta (dummare) en chans att hänga med. Därför presnterar Bloggen nu sitt första lättlästa inlägg; Mina Två Ören, version klartext. Konceptet kanske är lite diffust (suddigt) så första klartext-inlägget blir bara en meningslös historia om en av alla Simon Franssons bravader (prestationer/bedrifter) som är menad att förklara och demonstrera (visa) hur det funkar utan att behöva tänka så mycket på det som står i texten. Som ni kanske redan sett så kommer varje svårt ord följas av en parantes som förklarar ordet på lite lättare svenska.

Årets första inlägg kommer paradoxalt nog att handla om förra året och alla dess händelser. Varför det dröjer tills nu med detta inlägg finns det ingen bra förklaring. Jag tyckte det vore skönt att börja det nya året med att ta en paus från allt och bara göra ingenting helt enkelt, men nu är det alltså dags att ta tag i att igen.
Åter till huvudämnet; 2008. Vad hände egentligen år 2008? Mina Två Ören Listar här år 2008s tolv (några personliga, några historiskt sett) viktigaste händelser i Sverige:

1 Januari: Det finns i början av året, enligt statens skeva statistik, 181 000 arbetslösa i Sverige

26 mars: Håkan Hellström släpper sin femte fulllängdare "För sent för Edelweiss". Till en början är besvikelsen över skivan stor men efter några lyssningar växer den till, kanske, det bästa han har gjort.

12 - 14 juni: Årets hultsfredfestival äger rum. För första gången får jag vara åskådare medans en idol och framförallt en av sveriges främsta live-artister uppträder. Längst fram i trängseln känner jag mej som en glad liten flicka, lyckas dock (med mycket möda) hålla tillbaka tårarna. (Personen i fråga är samma som överstående)

1 - 15Juli: Den stora busskonflikten ägde rum, jag såg mycket om detta på tv men märkte aldrig av det. Det är dock kul med människor som strejkar. Det pågår för lite strejkande i Sverige, minst sagt ett fegt land, mer av sånt nästa år tack.

2 Augusti: Bland tabletter, billigt vin och ciggaretter finner eder bloggskribent mot all förmodan kärlek. A great day indeed.

8 - 24 Augusti: Sverige floppar stort i OS: Brottaren Ara Abrahamian förlorar sin semifinal pga fusk (en korrupt/mutad domare), iallafall är detta den officiela ursäkten för hans förlust. Ara vägrar sen också ta emot en bronsmedalj och lämnar Kina och OS utan guld men med äran i behåll.
Skräcködlan Carolina Klyft gör bort sej med sin längd- och tresteg- sattsning, man ska göra det man är bra på Carolina, inte testa nytt för att man tycker det är kul.
Dom svenska medaljerna lyste med sin frånvaro OS 2008, stolta fjärdeplatsare kan vi däremot briljera med; Jörgen Persson, Stefan Holm, Nathalie Larsson, Ida-Therese Nerell, Jalmar Sjöberg, Karolina Kedzierska, Daniel Birgmark och Fälttävlan-laget.

1 September: Närmare årets slut har Sverige 158 000 arbetslösa, ca 6%. Moderaternas brinnande entusiasm för att minska arbetslösheten verkar som bortblåst, eller har dom lyckats bara det att dom inte hade så höga mållsättningar. 33 000 har trots allt fått jobb i år.

23 November: Kanske en av dom största dagarna för Sverige år 2008. Mina Två Ören skapas.

Diverse småhändelser: 1. Någon slags finanskris äger rum. 2. Broder Daniel har sin sista spelning på Way out West i Göteborg, festivalen gästas även av artister som Neil Young och Franz Ferdinand. Jag skulle vart men var inte där. 3. Fildelningsdebatten har blivit allt större, nästa år lär den dock bli ännu större liksom året efter det. 4. Carl Bildt planerar att lansera ett eget klädmärke, i och med grammisgalan där han ska hålla tal tänker Carl göra lite smygreklam genom att bära ett av sina egentillverkade plagg. Dock utskrattas och sågas hans första skapelse (den gröna kavajen med råttor på) och Carl Bildt vågar aldrig göra verklighet av sin dröm. Planerna läggs på hyllan och döljs för omvärlden, men hittas sedan av en nära vän till Bildt ( tyvär kräver min källa anonymitet).



Obs: Jag inte alls insatt i politik, men min egen situation känns mycket lättare att acceptera när jag tar upp arbetslöshetstatistik. Vi människor söker ju alltid en syndabok, I blame staten and the fucking Moderaterna.

PS: Listan är fömodligen långt ifrån fulländad. Men jag har suttit o grubblat länge. "Vad kommer år 2008 bli ihågkommet för?" har jag gång på gång frågat mej själv och mina bekanta. Som synes kom jag inte fram till något vist. Men det är väl tanken som räknas. Jag försökte iallafall, mer än vad du gjort din lata jävel.

PPS: Mina två ören vill, lite sent, passa på att önska alla ett gott nytt år!

Julafton är utraderat ur våra minnen, vi blickar istället frammåt mot den årliga juldagsfyllan. Så fort som möjligt tas det farväl av släktingar och platsen där julfirandet ägt rum lämnas i hast. Alkohol börjar intas relativt tidigt, som om vi ville supa bort minnena från årets julfirande. Först under festen kommer den gångna julens ande på besök, man sitter lugnt och utbyter gamla minnen samt sveper ett fåtal öl. Tätt efter följer nutidens juls ande och vi lever här och nu, shots och groggar flödar och till sist beger man sej med sällskap till kvällens destination (i mitt fall amigo). Nutidens juls ande hänger med oss länge, blir fullast av alla och stannar ända tils efter stängningsdags. Vi lämnar honom där, liggandes i sina egna spyor får han kasta in handuken och ersätts istället med den framtida julens ande. Liggandes i vår säng får han hela rummet att snurra.  Bilder av oss själva sittandes på en parkbänk tillsammans med några kära vänner och en flaska "vet-inte-vad-men-man-blir-jävligt-full" i handen, flimmrar förbi. Efter lång väntan och många hemska framtidsvisioner kommer äntligen sömnen och alla julens minnen är som bortblåsta. Nu blickar vi frammåt mot ett nytt år och ännu en fylla.

Då var det alltså dags, dagen alla "kristna" barn väntat på är här. Men för alla barn som inte tillhör en kristen familj då? Vad får dom? Inga paket, ingen julmat, och inte heller en gratis glöggfylla. Fast inte heller någon julmusik, ingen kalle anka och ingen julhandel i vinterkylan. Dom missar alltså inte bara utan slipper även en hel del jobbiga saker som hör julen till. Så vilket är egentligen bäst, fira jul eller inte fira jul? För att ni lättare ska kuna bestämma om ni ska fira jul nästa år eller om det kanske är värt att lägga bibeln på hyllan för att slippa undan denna högtid kommer här Mina två örens: år 2008s lista med för- och nackdelar att fira jul:

Julfirande (J) 9.00: Det bankar på dörren, utanför står förmodad ursinnig släkting och skriker att det är dags att stiga upp, man kan inte sova hela dagen på julafton. När man väl stiger upp visar det sej ändå bara vara en helt vanlig dag, folk äter frukost, sitter vid datorn, kollar tv medans vissa redan börjat dagen med en julsup.
Icke julfirande (IJ) 9.00: Inte ett ljud i huset, endast tomten och alla hans anhängare är vakna. Sovandet kan fortsätta i normal takt.

J 9.00-13.00: Intar frukost, ansluter sej sedan till resten av familjens aktiviteter. I detta fallet, spela guitar hero.
IJ 9.00-13.00: Sover

J 13.00: Stöket med att få fram- och göra klart julmat börjar, efter en dryg timma är det klart.
IJ 13.00: Stiger upp, äter frukost.

J 14.15-15.00: Julmaten är framdukad senare än planerat och måltid inleds. Småpratt med släktingar upptas vid bordet. Återkommande frågar är: Vad gör du nu för tiden, har du nått jobb? Hur gammal är du nu? Har du vart ett snällt barn?
IJ 14.00-15.00: Borstar tänder, duschar, gör sej redo för dagen som komma skall.

J 15.00: Kalle Anka går på tv och att titta med entusiasm är självklart obligatoriskt.
IJ 15.00: Zappar lite snabbt förbi Kalle Anka, går fort vidare till något mycket bättre program.

J 17.00: Kalle Anka börjar bli ett minne blott och presenterna nalkas. Snart kommer nog tomten påpekas det.
IJ 17.00: Sitter fortfarande vid tv:n

J 17.13: Det knackar på dörren. Det är inte tomten, det är bara farfar fast iklädd någon konstig röd dress. Julklappsutdelningen inleds.
IJ 17.13: En god vän kommer förbi, hämtar två öl ur kylen, fortsätter sedan tvtittandet.

J 18.00: Alla paket har öppnats och tackats för. Julmaten dukas åter igen fram. Hemsk julmusik spelas i bakgrunden.
IJ 18.00: Inga paket har utdelats och man är varken rikare eller fattigare än dagen innan, man har inte heller fått något önskat sej, ingen speciell dag alls med andra ord. Lagar någon god maträtt och lyssnar på valfri bra musik.

J 18.30-20.00: Måltiden har satt igång, supandet börjar lite allvarligare (inte i mitt fall, då jag och min 20åriga kusin fortfarande ses som barn i sällskapet).
IJ 18.30-20.00: Maten är klar och dukas fram vid tv-bordet. På tv:n sätts en bra film igång.

J 20.00-00.00: Bordet dukas av men föda fortsätts att inta, fast i form av julgodis. Resten av kvällen spenderas på valfritt sätt (så länge det inte innebär att lämna släkten på något sätt).
IJ 20.00-00.00: När filmen är slut och allt godis är uppätet beger sej vännen hem. Ser en film till ensam/med sin sambo, idkar sexuella aktiviteter/onanerar och går sedan till sängs.

J 00.00: Det har varit en trevlig och framför allt mysig dag, bortsett från vissa julplågor. All mat blev inte uppäten, imorgon kommer den åter igen plockas fram. Faktan att jesus sägs ha fötts idag har lyst med sin frånvaro
IJ 00.00: En helt vanlig ledig dag, på gott och ont.

Döm själva. Jag ska iallafall fortsätta med att fira jul nästa år, fast hoppa över vissa oväsentliga delar. t.ex. maten, musiken och kalle anka. Istället hyr jag en bra film, beställer pizza och lyssnar på min iPod.

Idag gratulerar vi Jesus (2008 år) och Simon (19 år) på födelsedagen. Hoppas ni får en bra dag och många fina klappar.


                 Grattis Simon!

Julen är lite som att fylla år, fast man måste ge bort gåvor också. Lite sämre än en födelsedag alltså. Det sägs också att julen en gång i tiden firades för att hylla kristi födelse, till skillnad från idag då vi bara trycker i oss massa  mat (som vi kommer plågas med rester av flera dagar efteråt) och utbyter gåvor. Detta är också en perfekt dag för alla icketroende att visa upp sin billigaste sida och dubbelmoral. Vi säljer vår tro i utbyte mot julskinka och paket, men visst är det väl mysigt?
 
Bakom julens gemytliga yttre döljer sej dock en mycket hemskare verklighet, en verklighet av barn som gråter när dom inte får det dom vill, äckliga gamla skäggiga män som vill att småbarn ska sitta i deras knä och sist men inte minst; en massa släktingar ihoptryckta i samma rum. Just nu befinner jag mej i en ålder då jag inte uppskattar julen så mycket som man, enligt äldre släkt och familj, borde göra. Jag är inte så ung och materialistisk så att jag längtar efter alla julklappar, jag är inte heller gammal och mogen så att jag längtar efter den mysiga stämningen eller att umgås med alla släktingar. Jag är alltså i nåt mellanläge där julen bara känns som ett oändligt släktkalas, minus spriten och den goda maten.

Till listan med julens nackdelar kan vi också lägga till att julmusik är bland det farligaste som finns för öronen, man kan inte bara bli döv, man önskar också att man vore det. Trots denna vetenskapligt bevisade fakta plågas vi med julmusik ett bra tag innan självaste julafton. Julkalendern är också ett ständigt återkommande inslag som man tvingas ta del av. Men inte räcker det med det, på självaste julafton ska vi också kolla på kalle anka, samma jävla avsnitt som vi sett sedan barnsben. Imorgon ser jag därför inte som någon särskillt speciel dag, bara lite långtråkigare. Inatt ska jag sova lika gott som alla andra nätter, inte ligga vaken av spänning inför morgondagen (har jag tur kanske jag sover igenom den också). Jag tänker iallafall inte fira jesus födelse imorgon, jag ska fira att julkalendern är slut, det blir kul, hoppas ni också får det trevligt.

En av de främsta bloggarna genom svensk historia har nu nått sitt slut. På Twoforone kunde vi läsa om allt från sex till.. ehm... sex. Vi kunde också genom bloggen ta del av de två skribenternas liv, vardagar, utekvällar, sexuella eskapader och få hjälp eller tips om det mesta (98% sex). Nu lämnar de två tösarna ett stort hål efter sej, ett hål som jag gärna skulle försöka fylla. Men av respekt för kvinnorna bakom bloggen och pga självinsikten att jag inte skulle kunna göra dem rättvisa så hoppas jag istället på en comeback snarast. Den är allra redan väldigt efterlängtad.

Vila i frid Twoforone blogg, på återseende I hope.


(För att detta inlägg inte ska feltolkas så vill jag klargöra att jag INTE är ironisk. Visst handlar bloggen mestadels bara om skribenternas liv, ett koncept vars användare jag många gånger bespottat (Blondinbella? who cares), men bloggen är ändå väldigt välskriven och rolig att läsa. Det finns inte heller några dagens outfits, vilket är en lättnad)

Ikeas grundare Ingvar Feodor Kamprad föddes 1926, minst sagt oturligt för mej som föddes 63 år efter. Hade det varit tvärtom hade jag nu stått som grundare till Ikea (fast jag hade döpt det till något bättre som: Ense)  och inte herr Kamprad. Att inte någon kom på idén innan Ingvar är bortom mitt förstånd, det är ju så simpelt. Idén borde haft sitt ursprung från medeltiden, minst! Om mänskligheten bara tänkt till lite så hade Magnus Ladulås byggt sin egen krona i hemmets trygga miljö. Men så var inte fallet och måttligt begåvade Ingvar får framstå som ett geni medans jag koncentrerar mej på dom stora uppfiningarna och lämnar sådana "lilla-hem-kemisten-projekt" åt småfolket.

Tråkigt nog har jag nu försatt mej i en situation där jag måste sälja mej, eller, prostituera min själ, om man så vill. Min ekonomi har nått botten och för att lösa detta ska jag innan årets slut starta ett eget företag. Idén är minst lika genialisk, och kanske lite inspirerad av Kamprads. Jag ska sälja bilar i lådor, men du får sätta ihop bilen själv. Priset kommer bli mycket lägre än en färdigbyggd bil och lättare att frakta hem. I mina affärer (som snart finns i världens alla storstäder) kommer det även infinna sej en obligatorisk restaurang, och hör och häpna; där ligger maten opreparerad i lådor, så får man tillaga den själv. Om denna idén misslyckas tänker jag istället stjäla Ingvards Idé rakt av och beställa stora leveranser möbler från polen, skruva isär dom, lägga i lådor och sälja vidare till ett högre pris.

Inom kort kommer Ense öppna butiker i Stockholm, London, Paris, New York, Amsterdam och Lindås, kolla er brevlåda för vidare information i den årliga katalogen.

För en vecka sedan fick ni läsare ta del av konsekvenserna av för friskt drickande vid skruvs fiske- och badresort. Hela veckan har min dagliga runda till postlådan varit väldigt enformig. I lådan har jag samtliga dagar funnit: minst ett tiotal "krya på dej"-kort, en och annan blomma, hotbrev från svenska kyrkan, vänskaplig hälsning från Rikard Palm och de vardagliga beundrarbreven. Men Mina Två Ören kan nu med glädje (svenska kyrkan, läs: med sorg) meddela att min hälsa nu är återställd, om inte t.om förbättrad. Ett litet ärr på höger handflata är att vänta men det ser jag bara som ett värdigt bidrag till min badboy-attityd. Så tack för alla  kort och blommor, men nu får det vara nog. Enough's enough, jag vill bli överraskad varje gång jag kikar ner i brevlådan igen!

"Jag skall aldrig mer inta alkoholhaltiga drycker". Ett uttryck som jag, lite motsägelsefullt, använt många gånger. Idag kommer inte bli den sista.

Just nu går Emil Nordgren runt i sitt lilla hus och städar efter gårdagen. Tekniskt sätt skriver jag blogg men sysselsättningen innan dess var städning. Efter att ha konstaterat att vardagsrummet ser ut som något en okontinental gris plöjt igenom så fick jag två intressanta funderingar och eftersom att endast smarta individer läser min blogg dagligen så tänkte jag fråga här.

Frågan lyder: När blir man så gamal/mogen att man slänger skräp efter sej och inte bara lämnar det på bordet eller golvet? (Självklart förstår jag att detta är en mognadsfråga, jag tror t.ex. min käre vän Gålen fortfarande kommer sitta och slänga burkar och papper överallt när vi har kafferep i 40års åldern)

Fråga nummer två: När detta inträffar, kommer det att göra festligheter tråkigare? Är det för moget? Idag skulle jag iallafall ha uppskattat om vi festade så.

Post scriptum: Jag tar mej friheten att ge mej själv 50 vuxenpoäng  för dessa funderingar och jag lovar att i framtiden alltid slänga mitt skräp i papperskorgen (om det finns någon i närheten och/eller jag inte är för full).

Åldrande och framför allt slutet på åldrandet, dvs att dö, har alltid skrämt mej. Efter dagens arbetspass på min moders jobb Vissefjärda ålderdomshem (eller "serviceområde" som det så fint heter numera) har min rädsla fördjupats. Denna natten kommer tveklöst bli sömnlös.

På vissefjärda fattigjon bor det mestadels dementa damer och herrar. Att bestämma var man ska sitta kan ta upp emot en timme, man minns inte alltid vilka personer man träffar är, att föra och/eller hänga med i en konversation kan vara mycket svårt och ens kropps tophastighet överstiger knappt 1km/h. Visst råder ändå här en mysig stämning men en undran om det verkligen är ett riktigt liv väcks snabbt. Kan man kalla en dement halvdöd? Visst, jag ser det så nu (eller det är iallafall min första tanke), men när jag blir gammal och dement så kommer jag förmodligen inte tycka att man lika gärna kan sätta en kula i huvudet på mej istället för att slösa skattepengar på att ta hand om mej. Nej då tycker jag nog inte att det är så äckligt med att ha blöja igen eller att få hjälp med att duscha, dock förnedrande till en viss grad.

Det har ju sagts att människan åldras som vin. Om man med det menar att man blir dryg och illaluktande som vinäger har man förmodligen rätt. Att man däremot skulle bli bättre och bättre med åren tror jag inte på. Jag har inga förväntningar på att jag en dag som gammal, likt en fin flaska vin, kommer bli provsmakad i tv av Carl Jan Granqvist och sedan bli tilldelad fyra solar. Jag kommer som andra att packas in någonstans, mina anhöriga kommer tycka det är jobbigt att träffa mej mer än en gång i halvåret och tillslut kommer jag dö och begravas i närheten av min mor eller far. Men visst finns det dom som åldras med värdighet också, chansen finns att jag blir som G. Gordon Liddy, Golge Jacobsson, Björn Borg eller Hugh Hefner. Fram tills dess är det väl bara att hålla tummarna.