Mina Två Ören

Fortsättning på inlägget En försenad men hjälpande hand


Manuset är färdigskrivet och Steven har gjort "lite" ändringar. Filmen, Stranger Than Eternal Sunshine: return of the knuckle dragon, finns snart på en biograf nära dej. Mina Två Ören ger alla en exklusiv förtitt på manuset, färdigediterat och allt. Enjoy!

Öppningscen: Steven står ensam vid hamnen och väntar på en båt. I sista stund bestämmer sej Steven för att ta en helt annan båt, en båt han inte vet vart den går. Han byter båt, slår ner samtliga sjömän i båtens besättning för att sedan sätta sej på en bänk uppe på soldäck. En bit ifrån honom sitter en kvinna med lila hår, deras ögon möts gång på gång, tillslut bestämmer sej kvinnan för att inleda en konversation med Steven, eller "Jim Ferrel" som han heter i filmen.

Scen 2: Jim (Steven Seagal) sitter i sin bil rusandes längs med motorvägen och med tårar i ögonen. En kurva med dålig sikt och det oundvikliga händer, Jim kolliderar med en mötande lastbil. Ursinnig går han ut ur bilen, sliter ut den feta lastbilschaffisen ur sitt bekväma, svettiga, nersuttna säte och ger honom en rejäl omgång.

Scen 3: Vi är tillbaka på båten, Jim Ferrel och kvinnan, som heter Orange, har lärt känna varandra bättre, kanske är det en annan båtfärd. Plötsligt börjar Steven höra en röst i sitt huvud. "As Steven sat there trying to say something impressive, all he could really think about was the desire to punsh her hard in the face". Vem sa det? ropar steven ut i förtvivlan. Orange, som jobbar som bagare och tillhör det simpla folket har svårt att förstå vad som händer, hon flyttar längre och längre ifrån Jim Ferrel. Tillslut är hon vid trappan som leder ner från soldäck. Rösten i Ferrelshuvud forsätter, "Even though Jim wanted to run after her, run after her and kick her in the face, he watched himself sit firmly on the bench as if he was waiting for something, something to save him from his normal life with all the fighting and kicking. And waited he did but nothing happened...". Jim släpper ifrån sej ett högt vrål "who are you?" skriker han och blickar upp mot himeln. Inget svar. I sin desperation springer Jim efter Orange. Hon är precis påväg in till sin hytt när han får tag på henne. Han andas ansträngt, pulsen är hög och han har svårt att få fram orden. Till slut får han fram ett "I´m not crazy". Samtidigt ser han sej själv dra upp garden, garden han kan så väl sedan boxartiden. Utan att tänka låter Jim två vänsterjabbar träffa Orange i magen och avslutar sedan med en så kallad "uppercut" som får Orange att lyfta från golvet.

Scen 4: Ferrel sitter på knä framför Orange. Rösten är tillbaka, "Jim vet inte varför han slog kvinnan, kvinnan som han alldeles nyss haft en trevlig pratstund med". Rösten ekar i hans huvud, han dunkar det mot väggen. Det blir tyst. Plötsligt minns han, kvinnan var hans flickvän, hur hade han kunnat glömma?. I fickan hittar han ett visitkort från "doktor Alzheimers, hjärnforskare". Men Jim hinner inte tänka mer på det, det är fortfarande tyst. För tyst tänker Jim. Plötsligt kommer två asiater springande i full fart mot honom. Dom vill uppenbarligen slåss. "Om ni gossar ämnar bjuda upp till dans är inte jag den som säger nej". Meningen är som tagen från en cool gammal actionfilm, det är den också. Jim har sett den tusentals gånger. Mr. Ferrel lär männen en läxa dom sent kommer glömma. Plötsligt är alla passagerare på båten asiater och dom vill alla ha hämnd. Minst sagt lojalt folk skrockar Jim och vinkar åt dom att anfalla. Asiaterna anfaller oftast en i taget trots att dom är hundra fler. Ferrel knockar lätt ut allihopa på mindre än fem minuter.

Slutscen: Båten glider in i hamnen. Där väntar asiatiska soldater, ninjor, samurajer och ping pong spelare i tusental. En trettio minuter lång slagsmålscen äger rum. Asiaterna förlorar.  "No wonder they lost the war", Jim tänder en cigg, spottar på ett lik och går långsamt därifån.



Som ni kanske märker lyckades bara ett fåtal fragment av mina ideér komma igenom och få vara med i filmen. Jag medger att det känns lite surt att Steven ändrade så mycket, but hey, he´s the pro, right? Scen två var i alla fall mestadels min, tyvär hör den inte längre ihop med nånting för resten av den storyn blev bortklippt. Jag vill avsluta med att säga några ord om Steven; Jag ångrar bittert att jag försökte hjälpa den lönnfeta fucking poor excusen for an actor och jag kommer aldrig någonsin jobba med Steven igen. Nu har istället jag och Torsten Flink ett svensk filmprojekt, den heter " vi hade iallafall tur med vädret... ännu en gång, 2" och kommer på bio årets andra kvartal.

För några veckor sedan lovade jag att ha klart manuset till Steven Seagals nya film innan årets slut. Tyvär har jag varit väldigt upptagen och är ännu inte helt klar. Men projektet har nu tagits upp igen och jag vågar mej på ett nytt löfte; innan månadens slut kommer manuset vara färdigt.

För att förstora hypen lite så kan jag meddela att filmen kommer tillhöra genren drama. Actionscener kommer dock spelas in, men sedan klippas bort utan Stevens vetskap (det blir lättast så). Likt vad Jim Carrey gjorde i Eternal Sunshine of a Spotless Mind kommer Steven att kasta sej ut över tidigare outforskat teretorium. Precis som Will Ferrel tog bort sin främsta epitet, dvs. humorn och utforskade sin kännsligare sida med filmen Stranger Than Fiction ska Steven helt ge upp våldet han kan så väl och helt satsa på dramatiken och känslorna. Jag har redan skickat ut ett mindre finslipat manus fyllt med omotiverade fighting-scener till Steven och hans respons var mer än possitiv. Han skriver på sin hemsida att han ser det som, jag citerar "an honor to work with mr. Nordgren and his swedish film team". Uppdatering kommer så fort manuset är klart.

Steven Seagal har stenats, drivits med och nu sist, blivit korsfäst här på Mina Två Ören. Samvetet börjar tynga mej (Steven är, trotts sina bristande skådespelarkunskaper, en kär vän) och det är dags att hjälpa honom istället. Där andra ser ett problem ser jag en lösning. En sökning på imdb fick mej nämnligen att inse att herr Seagal faktiskt inte har haft det så lätt och att jag har varit för hård mot Amerikanen. Med filmtitlar som: The onion movie, Pistol Whipped och Today you Die, hade förmodligen inte heller skickligare skådespelare lyckats slå igenom stort. Stevens problem är hans oförmåga att tacka nej, han verkar slänga sej över första bästa manus som läggs framför honom.

Men frukta icke fans of Steven (läs: Brunni). Det är inte ännu tid för Steven Seagals karriär att dö (det har den mer eller mindre gjort för länge sen), timman är nu istället slagen för hans återuppståndelse. En räddare i filmindustrins mörkaste tid, The Messia of Steven skall snart träda fram i gestalt av en arbetslös, lat bloggare med för mycket fritid. Jag har redan nu i veckan börjat skriva på ett manus till en ny film där Steven ska få inneha huvudrollen. Manuset beräknas vara färdigt innan årskiftet och förhoppningsvis kommer inspelningarna kunna börja tidigt nästa år. Stay tuned for more!


Filmer Steven Seagal medverkat i:
Pistol Whipped
The Onion Movie
Attack Force
Today You Die
Out for a Kill
Half Past Dead
Hard to Kill
"Steven Seagal Lawman"

Efter att ännu en gång (för mycket) fastnat framför en film med vår tids största B-skådis, Steven Seagal, så börjar jag känna ett ganska starkt band till Mr. Seagal. Det känns som att vi förstår varandra, jag kan se på honom och direkt veta om nåt är fel och vad, som isåfall är fel.
Detta kanske låter, inte minst bara töntigt, men också helt otrovärdigt. Därför ska jag nu testa mej själv, inte bara för att brilljera med- och bevisa, mina kunskaper utan även för att testa mej själv, sätta min och Steven Seagals vänskap på prov.
Testet kommer att gå till så här, jag har bildgooglat på Seagall, tagit dom 5 första bilderna och ska nu försöka se vilka känslor eller händelser som har inträffat vid tillfället bilden är tagen. Jag kommer senare ringa Steven för att konfirmera  resultatet. So here goes: