Mina Två Ören

Den döda vinkeln: En mycket bra låt av svenska rockbandet kent från skivan "Du & jag döden". Även något jag glömde kolla allt för många gånger på gårdagens uppkörning.

Facit till veckans quiz; Vem skall bort?


Rätt svar: Pink....
och Thomas Ledin och R Kelly och Basshunter. Alla ska alltså bort och hellst så fort som möjligt.

Grattis till SS och Mullan som lyckades gissa rätt. Onsdag den 29e April är ni båda välkomna till mej klockan 13.00 då min dag vanligtvis börjar.
Varmt välkomna MVH Emil.


PS: Svar till avsändare "F's" fråga: Vem fan är R Kelly?
R. Kelly, egentligen Robert Sylvester Kelly, född 8 januari 1967 i South Side, Chicago, Illinois, är en amerikansk R&B-sångare, låtskrivare och musikproducent. R. Kelly har släppt elva egna album sedan debuten år 1992 och han har även skrivit låtar och producerat åt många andra i genren, bland andra Aaliyah. Några av hans mest kända låtar är R&B-balladen I Believe I Can Fly (som var ledmotiv till filmen Space Jam 1996 och är idag en R&B-klassiker), If I Could Turn Back the Hands of Time, The World's Greatest samt en låt med Usher: The Same Girl.

Diskografi (album)
* Born Into the '90s (med Public Announcement), 1993
* 12 Play, 1993
* R. Kelly, 1995
* R., 1998
* TP-2.com, 2000
* The Best of Both Worlds (med Jay-Z), 2002
* Chocolate Factory, 2003
* Happy People/U Saved Me, 2004
* Unfinished Business (med Jay-Z), 2004
* TP.3 Reloaded 2005
* Double Up 2007
* Untitled 2009

Dommare: Ola Karlsson, Mahmoud Quasem.

Period 1: Jämnt spel. Biggans tar ledning igenom att tackla FCHs målvakt miro när han äruppe i luften för att plocka en boll. Ola och Mahmoud som är dommare befinner sej inte äns på planen utan sitter på läktarn och kollar på sina mobiler. Pavic dribblar bort 2-3 spelare i BB, han sparkas på benen gång efter gång och blir tillslut fälld, spelet fortsätter, Ola har visst fått ett nytt sms Mahmoud läser det också. Perioden slutar 1-0 till Biggans Boys

Dommare: Joel Brodd, Faruk Alabegovic

Period 2: Båda lagen enas att dommarna måste bytas ut, eller att dommare måste skaffas rättare sagt. Faruk och Joel som sitter på läktarn får hoppa in. Spelet förändras drastiskt, Biggans som i första perioden spelat otroligt fult får nu lugna ner sej och det ger mer utrymme för FCHs många individualister. Ändå lyckas BB komma igenom ett fåtal gånger och gör mål på de flesta chanser dom får. Perioden slutar 2-0 till Biggans Boys, 3-0 totalt i matchen.

Period 3: FCH som spelat med tre kedjor, vilket hindrat dom från att få igång flytet riktigt, går nu ner och spelar endast med sina två förstakedjor. Vi sätter hög press och tvingar Biggans att rensa nästan varenda gång dom har bollen i backlinjen. Jonathan Eng Stensson blir frispelad av Pavic men BBs målvakt Anton Malmqvist lyckas glida ut och sätta sej på bollen. Lite senare får äntligen FCH sitt första mål på hörna lagd av Jonathan "Engan" Stensson. Målskytt Robert Pavic. FCH fortsätter pressa på, har många skott på mål men Anton Malmqvist storspelar och håller tätt för BB. Istället får Biggans Boys sin första målchans i perioden och sätter den. Denna händelsen speglar matchen ganska bra överlag, minde chanser men mer mål för Biggans Boys. Perioden slutar 1-1, matchen slutar 1-4.

Slutsats: Från början gör FCH misstaget att plocka med för många spelare. Vi kommer aldrig riktigt in i matchen. Från början var det tänkt att spela med två kedjor bara, men eftersom man känner alla i laget så pass bra är det inte kul som tränare att peta någon även om man kanske borde. Matchens lirare är utan tvekan Biggans målvakt Anton Malmqvist, det håller nog dom flesta med om. Hetast i Hamburg är svårare, som vanligt gör dom flesta mycket bra ifrån sej individuellt men vi är inte samspelta alls. Men det kommer nog om vi börjar bli alla på träningarna och spelar lite seriösare där. Matchen var jämn. BB hade mycket färre, men vassare, lägen och var mycket målsäkra. Hamburg lyckades aldrig riktigt komma igång och trots många skott blev det bara ett mål. Dom flesta skott kom också från avstånd då Biggans Boys skötte sej enormt bra i defensiven och lät aldrig Hamburg (som förde hade mest boll) komma till riktigt farliga lägen. Biggans Boys drev spelet från det deffensiva och gjorde mål på sina lägen och vinner därför matchen.

Avslutningsvis vill jag gratulera Siv Berneskog från Jönköping som satsade 1000kr på Biggans Boys och därmed vann 999 999 kr. Grattis Siv.

Imorgon (fredag den 17 april) klockan 14.00 alltså. Välkomna dit!

                        



                           

Det var ett lod, en svensk och en dansk. Lodet hade bockskägg, någon form av beiga slappa jeans och en basker. Svensken var jag och var som vanligt iklädd en sjal, nån fräsig t-shirt och ett par svarta jeans. Till sist kom dansken, iklädd vit skjorta, svarta kostymbyxor och en turkos slips. Vilka som sökte jobbet och vem som höll i intervjun var uppenbart. Mannen från vårt kära gannland började med att presentera sej och delade sedan ut ett häfte där olika uppgifter skulle fyllas i. Antingen kunde man fylla i dom ärligt eller kunde man försöka få jobbet.
Bocksten... Bockskäggsmannen var där innan mej och hade tydligen suttit och grubblat över blanketten ett bra tag, intervjuaren kom ut från sitt kontor och frågade honom hur det gick. Det gick bra svarade mannen som var någonstans runt min ålder, men han behövde lite tid till. Okej suckade dansken och gick tillbaka till kontoret. Några minuter gick och jag var nu klar med mitt häfte även så min konkurent. Eftersom han hade tid innan mej gick han in först och jag satt kvar, väntade, tjuvlyssnade. Det gick inte så bra för honom, han blev inte kallad till annan intervju, trots hans löften om att han hade kontakter och kunde fixa nya kunder till företaget. Jag som innan känt mej lite underlägsen pga min ansiktsbehårings frånvaro fick nu en känsla av att det här kunde funka.
Lodet lämnade kontoret, jag gick in och slog mej ner på andra sidan danskens skrivbord. Han läste igenom mitt häfte och började sedan med en kort utfrågning, det skojades, diskuterades fotboll och inte minst skrattades. På riktigt eller tillgjort vet jag inte, men han var trevlig i alla fall. Dansken fattade också tycke om mej och ville gärna se mej på en andra intervju om en vecka. Jag tackade ja, skakade hans hand och lämnade sedan kontoret med ett glatt, och inte minst, opptimistiskt humör.

Bara tio man på träningen, inte så mycket att gå på med träningens hetaste då spelet var lugnt och oseriöst. AP får kamma hem titeln på delad plats med Jonathan, Jakob, Simon, Kim, Fredrik, Victor, Strand och Mahmoud. På stark andraplats kommer jag själv.

Det har nu passerat ett fåtal dagar sedan jag rakade av mej "slutspelsskägget". Slutspelet är ju inte slut säger vissa. Jag tycker dock motsatsen och påstår att slutspelet var över så fort det blev klart att Färjestad ska spela emot laget HV71 (ett gäng svettiga apor ledda av en skallig neandertalare) i årets final.

Vad har nu hänt sen jag rakade av de grova strån som täckte min haka? Inget alls faktiskt, det kliar mindre, jag ser vackrare och framför allt sötare ut. Utöver det har inte mycket förändras mer än att smeknamnen "Wolverine" och "Gandalf" används allt mer sällan. Hela upplevelsen känns nu i efterhand lite som milleniumskiftet; mycket hype innan och massa experter förutspådde hemska saker som skulle hända, men i slutändan hände inte mer än att skägget förflyttades från mitt ansikte till avloppsvattnet. Nu ligger det och flyter någonstans i ett av jordens sju oändliga hav. Ändå säger något mej att våra vägar kommer korsas igen. Tills dess lägger jag, till förmån för hela sverige, skäggskriverierna på hyllan.

FC Hamburgs första turnering någonsin. Laget var åter igen drabbat av frånvaro pga olika anledningar. Victor Carlson och Robban Pavic är på träningsläger med emmaboda, Jonathan Eng Stensson hade födelsedagskalas och Adam "hivmannen" Henriksson var och kollade på medans hans kära HV71 blev, som aftonbladet uttryckte det; lätt besegrade av Färjestad. Målvakten Miro Stefanovich kunde inte heller delta då han inte får ha linser den kommande veckan innan sin laseroperation. Glasögonen var heller inget alternativ då han själv beskriver sitt utseende iklädd glasögon med orden "ful" och "otroligt". Men beslutet togs redan tidigt att han inte hade fått stå även om glasögonen hade varit på, då resten av laget inte vill skämma ut sej och håller med om att Miro ser minst sagt löjlig ut i glas.

Laget som kunde delta och deltog var följande: David "Flåsan" Flå (MV), Niklas "Salle" Strand, Simon "Frallan" Fransson, Kim "Viking" Johansson och Viktor "Vicky" Fransson backar. Fredrik "Freddan" Björklund, Andreas "AP" Pettersson, John "bara John" Karlsson och jag "mej" själv som forwards.

Första matchen:
Hamburg möter turneringens sämsta lag. Emil Nordgren (jag kommer referera till mej i tredjeperson i fortsättningen av inlägget) bryter igenom och lägger bollen lätt förbi målvakten och är påväg att höja näven i glädje. Bollen tar insidan av stolpen och studsar ut igen, inget mål. Istället inleder Kim Johansson Hamburgs målskytte med en riktig stänkare som gör målvakten chanslös. Ställning: 0-1underläge för FCH (ja, underläge!. Kim gjorde självmål). Matchen flyter på och vi spelar stundtals bra och har många chanser men istället blir det tillslut motståndarlaget som på något sätt utökar ledningen med ett mål. Nu spelar Hamburg inte bra, inte heller så dåligt, men skamligt mediokert mot ett sämre lag. Med bara sekunderna kvar får FCH ett tröstmål genom Viktor Franssons sträckta vrist på volley. Dock för sent och förlusten är ett faktum.

Andra matchen:
FC Hambrugs första vinst någonsin, ett av lagen i gruppen har lämnat WO (walk over). Glädjen är stor, "äntligen vinner vi en match". 3 poäng noterade till Hamburg.

Tredje matchen:
Hamburg möter nu sin grupps bästa lag. Laget har innan vunnit med 5-0 mot samma lag som FCH förlorade med 2-1 mot i första matchen. Men det är glömt nu och matchen blåses igång. Hamburg som får spela iklädda västar tilldelas en väst för lite och får direktiv om att "ni får byta väst när ni byter spelare", detta struntar laget i eftersom att det är idiotiskt. Nu får vi äntligen se laget prestera på en bra nivå, ett konstaterande av att träning har gett utveckling. FCH tar övertaget snabbt, rullar runt bra och ligger framförallt bra i possitionerna. Emil Nordgren kommer förbi på kanten o viker in mot mittplan då han tacklas i ryggen. Resultatet blir en frispark, vilken han själv tar hand om. Muren Backas och signal ges från dommaren, frisparken slås lågt och går under muren, som hoppar upp, för att sedan slinka in mellan benen på målvakten, 1-0 Hamburg. Istället för att backa bak forsätter Hamburg spela på bra och tillslut kommer 2-0 målet igenom en galant "halv-chipp" som seglar in bredvid målvakten. Målet tackar vi Andreas Petterssons vänsterfot för. Med 5 minuter kvar backar vi mer och mer hem. Motståndarna får hårt tryck men lyckas inte reducera tack vare en fantastisk insatts av David Flå i målet. Matchen slutar 2-0 och FCHs självförtroende ökar.

Fjärde matchen:
Igen möter vi ett dåligt lag, kanske turneringens näst sämsta, första laget och tjejlaget inräknat. Här har Hamburg det svårt, lustigt nog skiftar vårt spels kvalite enormt på möten mot dåliga lag och möten mot bättre lag. Matchen är otroligt tråkig, lägena är få, kanske ett resultat av bara en matchs vila emellan denna och tredje matchen. Med tre minuter kvar tar motståndarlagets målvakt sej vatten över huvudet och kommer för långt upp i plan.Hamburg bryter och kontrar, bollen spelas upp till Fredrik Björklund som direkt passar vidare, mellan motståndarnas ben, till Emil Nordgren som kommer fri med målvakten långt ute och en försvarare. Målvakten går på och går bort sej lätt, backen försöker springandes hemmåt täcka mål men får finna sej att bli tunlad av en tåfjut. 1-0 Hambrug, tilläggas kan att tåfjuten inte kom alls dit den var menad, men tunnel och mål likväl. Inget mer av vikt händer i matchen som slutar 1-0 till FCHs fördel.

Kvartsfinal:
Ett av turneringens bättre lag möter Hamburg (som precis kommit från McDonalds). Uppvärmning hinns inte med och matchen sätts igång. Lagen spelar hyffsat jämt långt in i matchen men tillslut släpper Hamburg till och motståndarna får nicka in 1-0. Efter det rinner det iväg och entusiasmen i FCH dör sakta men säkert ut. Lagets sista match, i en bra genomförd turnering, slutar tyvär med 0-4 förlust.

Interna skytteligan:
Emil                           2 mål
AP                              1 mål
Vicky                          1 mål
Frallan                        0 mål
Bara John                  0 mål
Salle                           0 mål
Freddan                     0 mål
Flåsan                        0 mål
Viking                        -1 mål

Turneringens hetaste, liksom de två förra träningarnas hetaste, går till en Fransson. Denna gång den äldre (som kammar hem sin andra "hetaste"-titel). Allt stämde för Frallan även idag, men framför allt imponerade hans enorma och resoluta defensiva spel. Simon kan mycket väl kliva fram och bli en av klubbens framtida nyckelspelare. Mycket bra insats gjorde också David Flå i målet, minst sagt en konkurent för Miro.
Överlag var det en mycket bra genomförd turnering. Laget och spelet överaskade possitivt och framstegen är enroma. Fortskrider utvecklingen i denna tackt är FCH snart ett så kallat "Dream team". Mest possitivt och lite vi behöver jobba på tills nästa match mot Biggans Boys. Emmabodas egen el Classico.

Skägget skall nu bort. Inget sparas, inte ett ändaste litet hår. Tomheten kommer bli stor, badboyattityden byts ut mot den pojkaktiga charmen, men vi har haft en fin resa tillsammans, mitt skägg och jag. Det hela började med att min särbo flyttade till sthlm fyra veckor. Jobbigt, visst, men ett gyllene tillfälle att testa min manlighet, dvs skäggväxt. Efter ett besöket hos den nyblivna stockholmskan var det två veckor kvar tills hennes hemkomst. Nu jä*** skulle det odlas. Varför jag i min frus abbsens var bekväm i att se ut som en uteliggare kan jag inte förstå, men det är så det är med att skaffa sej ett skägg. Skägget är alltid där och tillslut bestämmer det mer och mer över en. Odlingen uppskattas av grabbkompisarna, många kamratliga dunkar riktas min ryggs vägg, ett tag går det till och med så långt att jag tvingas sova på mage i ett flertal dagar. Redan här börjar man ana ansiktsbehåringens onda krafter.

Två veckor flyger fort förbi och Malin kommer hem, vad möts hon av vid bussen? Chewbaka från starwars och mej. Eller nej, tvärtom, hennes mamma och Chewbaka från Starwars (läs: mej). Skägget var fortfarande kvar och nu sitter det fortfarande här på mitt ansikte. Men ikväll ska det äntligen avlägsnas. Det finns många anledningar till mitt beslut att göra mej av med "innerlårskittlarna" som en god vän en gång så fyndigt namngett mina pollisonger. För det första, det kliar något förbannat! För det andra, jag ser hemlös ut. För det tredje, imorgon ska jag på släktkalas med min käresta, alla vet att ovårdade skägg älskar att förstra under familjetillstälningar. Och till sist; när solen börjat kika fram lite oftare är jag rädd för att bli helt vit under skägget om jag solar med det på. Folk verkar också glömma bort att det finns ett mjukt inre under det, inte så länge till, hårda yttre. Bort ska det alltså innan det hinner orsaka för stor skada.

Men vad kommer nu hända när jag rakar bort skägget? Hela min manlighet är ju nu baserad på och kretsar kring ansiktsbehåringen. Sjävlförtroendet kanske försvinner helt i perferi, kommer jag nu bli en katastrofal fotbollspelare, en usel mattematiker osv? (dåligt exempel då jag redan är en usel mattematiker, but you get the point). Precis som Simson kanske min styrka härstammar från mina, somliga vita, andra svarta, alla ojämnt långa och grova hårstrån. Eller kommer jag bli bättre och framförallt snabbare nu när jag rakar bort lite vindmotstånd? Det finns bara ett sätt att ta redan på. Klockan 20.20 ikväll rakar jag av mej hela ekipaget. Till then, I fare thee well

Med kändiskapet kommer ju också bieffekter; man får inte vara ifred på stan, man blir lätt självgod (dock inte jag, jag är för stark som människa för o falla dit) och inte minst alla paparazzis (som jagar mej ständigt). Nu senaste tiden kan jag även lägga till punkten: Stalkers på min lista med obekvämligheter som kommer med att vara en publik figur.

Allt började med Malla93...
Oskyldigt bilddagboksnamn på en liten flicka i fjortisstadiet tänker ni, ligger hon här utanför i buskarna och spanar, tänker jag. Många har gångerna varit när min överbetalda och knappt fungerande mobiltelefon ringt och ingen sagt något. Bara mörka stön har ekat i bakgrunden. Samma stön har nu under en längre tid ekat i mitt huvud alla sömnlösa nätter. Det var dags att sätta stopp för det här förföljandet. Funderade först att blanda in polisen, trots hoten att "om jag kontaktade snuten skulle någon nära till mej få lida", men kom sedan på att flickan är blott 16 år gammal. Min ömtåliga och ack så sköra  manlighet skulle inte må bra över att behöva kalla in polis för att hantera situationen.
Nåja, i vilket fall ansåg jag det bäst att gå på hårt, ta tjuren i hornen så att säga (eller i detta fallet; flickan i flätorna). Via msn-konversation konfronterade jag Malla. Jag började mjukt med en vänlig hällsningfras, nåt i stil med: hej. Till svar får jag ett "hejz", tätt efterföljt av frågan: varför svara du inte på mina sms? Jag börjar direkt förklara att jag inte känner ynglingen och har inte heller lust att lära känna henne. Ber henne därför sluta ringa och skicka sms till mej. Hon påstår då att hon aldrig har ringt eller smsat mej, det är isåfall hennes kompisar som ligger bakom dessa ondskefullheter. Varför undrar hon då varför jag inte svarat på hennes sms (om hon inte äns har skickat dom?) undrar jag. Frågorna är många, jag hinner inte få några ärliga svar. Malla93 tappar nämnligen besinningen och blir frustrerad:
Malla says: FAN
Jag svarar inte.
Malla says: hejdå :@
E/I/IiL says: Bra, ring eller smsa inte mej igen
Så avslutas konversationen. Jag priser gud för funktion "block contact" och går sedan tillbaka till mitt lugna trygga liv ute i hareboskogen.

Dåligt med folk idag, endast elva man kikade förbi på träningen. Bland dom trillade Kim in tjugo minuter för sent och likaså Miro. Miro som lovat Toumo (tränare för badmintonen som äger rum innan våra träningar) att komma på badmintonträningen och vågar därför inte komma förräns badmintonlirarna helt säkert har avlägsnat sej från hallen. Stundtals bra löpande och spel för att vara så lite folk, konditionen håller bättre och bättre. En eloge till Adam "Chico" Henriksson som kommer och står i mål trots förkylning. Även John Karlsson förtjänar beröm som är med och tränar med en beninflamation, vad lagets läkare Majvi tycker om det spelar ingen roll, det är starkt gjort. Träningens hetaste stannar kvar inom familjen Fransson men denna gången är det den yngre brodern, Viktor, som kammar hem utmärkelsen. Bra bollkontroll och fina skott räcker som motivering. Nu blickar vi istället fram mot helgens turnering där FCH ställer upp med en 9manna-trupp. Dock utan målvakten Miro som ska laseropperera ögonen, en smärre kris då han är Hamburgs ända målvakt.