Mina Två Ören

Skägget skall nu bort. Inget sparas, inte ett ändaste litet hår. Tomheten kommer bli stor, badboyattityden byts ut mot den pojkaktiga charmen, men vi har haft en fin resa tillsammans, mitt skägg och jag. Det hela började med att min särbo flyttade till sthlm fyra veckor. Jobbigt, visst, men ett gyllene tillfälle att testa min manlighet, dvs skäggväxt. Efter ett besöket hos den nyblivna stockholmskan var det två veckor kvar tills hennes hemkomst. Nu jä*** skulle det odlas. Varför jag i min frus abbsens var bekväm i att se ut som en uteliggare kan jag inte förstå, men det är så det är med att skaffa sej ett skägg. Skägget är alltid där och tillslut bestämmer det mer och mer över en. Odlingen uppskattas av grabbkompisarna, många kamratliga dunkar riktas min ryggs vägg, ett tag går det till och med så långt att jag tvingas sova på mage i ett flertal dagar. Redan här börjar man ana ansiktsbehåringens onda krafter.

Två veckor flyger fort förbi och Malin kommer hem, vad möts hon av vid bussen? Chewbaka från starwars och mej. Eller nej, tvärtom, hennes mamma och Chewbaka från Starwars (läs: mej). Skägget var fortfarande kvar och nu sitter det fortfarande här på mitt ansikte. Men ikväll ska det äntligen avlägsnas. Det finns många anledningar till mitt beslut att göra mej av med "innerlårskittlarna" som en god vän en gång så fyndigt namngett mina pollisonger. För det första, det kliar något förbannat! För det andra, jag ser hemlös ut. För det tredje, imorgon ska jag på släktkalas med min käresta, alla vet att ovårdade skägg älskar att förstra under familjetillstälningar. Och till sist; när solen börjat kika fram lite oftare är jag rädd för att bli helt vit under skägget om jag solar med det på. Folk verkar också glömma bort att det finns ett mjukt inre under det, inte så länge till, hårda yttre. Bort ska det alltså innan det hinner orsaka för stor skada.

Men vad kommer nu hända när jag rakar bort skägget? Hela min manlighet är ju nu baserad på och kretsar kring ansiktsbehåringen. Sjävlförtroendet kanske försvinner helt i perferi, kommer jag nu bli en katastrofal fotbollspelare, en usel mattematiker osv? (dåligt exempel då jag redan är en usel mattematiker, but you get the point). Precis som Simson kanske min styrka härstammar från mina, somliga vita, andra svarta, alla ojämnt långa och grova hårstrån. Eller kommer jag bli bättre och framförallt snabbare nu när jag rakar bort lite vindmotstånd? Det finns bara ett sätt att ta redan på. Klockan 20.20 ikväll rakar jag av mej hela ekipaget. Till then, I fare thee well