Mina Två Ören

Det var ett lod, en svensk och en dansk. Lodet hade bockskägg, någon form av beiga slappa jeans och en basker. Svensken var jag och var som vanligt iklädd en sjal, nån fräsig t-shirt och ett par svarta jeans. Till sist kom dansken, iklädd vit skjorta, svarta kostymbyxor och en turkos slips. Vilka som sökte jobbet och vem som höll i intervjun var uppenbart. Mannen från vårt kära gannland började med att presentera sej och delade sedan ut ett häfte där olika uppgifter skulle fyllas i. Antingen kunde man fylla i dom ärligt eller kunde man försöka få jobbet.
Bocksten... Bockskäggsmannen var där innan mej och hade tydligen suttit och grubblat över blanketten ett bra tag, intervjuaren kom ut från sitt kontor och frågade honom hur det gick. Det gick bra svarade mannen som var någonstans runt min ålder, men han behövde lite tid till. Okej suckade dansken och gick tillbaka till kontoret. Några minuter gick och jag var nu klar med mitt häfte även så min konkurent. Eftersom han hade tid innan mej gick han in först och jag satt kvar, väntade, tjuvlyssnade. Det gick inte så bra för honom, han blev inte kallad till annan intervju, trots hans löften om att han hade kontakter och kunde fixa nya kunder till företaget. Jag som innan känt mej lite underlägsen pga min ansiktsbehårings frånvaro fick nu en känsla av att det här kunde funka.
Lodet lämnade kontoret, jag gick in och slog mej ner på andra sidan danskens skrivbord. Han läste igenom mitt häfte och började sedan med en kort utfrågning, det skojades, diskuterades fotboll och inte minst skrattades. På riktigt eller tillgjort vet jag inte, men han var trevlig i alla fall. Dansken fattade också tycke om mej och ville gärna se mej på en andra intervju om en vecka. Jag tackade ja, skakade hans hand och lämnade sedan kontoret med ett glatt, och inte minst, opptimistiskt humör.