Julspecial, dan efter dan.
Julspecial, dan...
Julfirande (J) 9.00: Det bankar på dörren, utanför står förmodad ursinnig släkting och skriker att det är dags att stiga upp, man kan inte sova hela dagen på julafton. När man väl stiger upp visar det sej ändå bara vara en helt vanlig dag, folk äter frukost, sitter vid datorn, kollar tv medans vissa redan börjat dagen med en julsup.
Icke julfirande (IJ) 9.00: Inte ett ljud i huset, endast tomten och alla hans anhängare är vakna. Sovandet kan fortsätta i normal takt.
J 9.00-13.00: Intar frukost, ansluter sej sedan till resten av familjens aktiviteter. I detta fallet, spela guitar hero.
IJ 9.00-13.00: Sover
J 13.00: Stöket med att få fram- och göra klart julmat börjar, efter en dryg timma är det klart.
IJ 13.00: Stiger upp, äter frukost.
J 14.15-15.00: Julmaten är framdukad senare än planerat och måltid inleds. Småpratt med släktingar upptas vid bordet. Återkommande frågar är: Vad gör du nu för tiden, har du nått jobb? Hur gammal är du nu? Har du vart ett snällt barn?
IJ 14.00-15.00: Borstar tänder, duschar, gör sej redo för dagen som komma skall.
J 15.00: Kalle Anka går på tv och att titta med entusiasm är självklart obligatoriskt.
IJ 15.00: Zappar lite snabbt förbi Kalle Anka, går fort vidare till något mycket bättre program.
J 17.00: Kalle Anka börjar bli ett minne blott och presenterna nalkas. Snart kommer nog tomten påpekas det.
IJ 17.00: Sitter fortfarande vid tv:n
J 17.13: Det knackar på dörren. Det är inte tomten, det är bara farfar fast iklädd någon konstig röd dress. Julklappsutdelningen inleds.
IJ 17.13: En god vän kommer förbi, hämtar två öl ur kylen, fortsätter sedan tvtittandet.
J 18.00: Alla paket har öppnats och tackats för. Julmaten dukas åter igen fram. Hemsk julmusik spelas i bakgrunden.
IJ 18.00: Inga paket har utdelats och man är varken rikare eller fattigare än dagen innan, man har inte heller fått något önskat sej, ingen speciell dag alls med andra ord. Lagar någon god maträtt och lyssnar på valfri bra musik.
J 18.30-20.00: Måltiden har satt igång, supandet börjar lite allvarligare (inte i mitt fall, då jag och min 20åriga kusin fortfarande ses som barn i sällskapet).
IJ 18.30-20.00: Maten är klar och dukas fram vid tv-bordet. På tv:n sätts en bra film igång.
J 20.00-00.00: Bordet dukas av men föda fortsätts att inta, fast i form av julgodis. Resten av kvällen spenderas på valfritt sätt (så länge det inte innebär att lämna släkten på något sätt).
IJ 20.00-00.00: När filmen är slut och allt godis är uppätet beger sej vännen hem. Ser en film till ensam/med sin sambo, idkar sexuella aktiviteter/onanerar och går sedan till sängs.
J 00.00: Det har varit en trevlig och framför allt mysig dag, bortsett från vissa julplågor. All mat blev inte uppäten, imorgon kommer den åter igen plockas fram. Faktan att jesus sägs ha fötts idag har lyst med sin frånvaro
IJ 00.00: En helt vanlig ledig dag, på gott och ont.
Döm själva. Jag ska iallafall fortsätta med att fira jul nästa år, fast hoppa över vissa oväsentliga delar. t.ex. maten, musiken och kalle anka. Istället hyr jag en bra film, beställer pizza och lyssnar på min iPod.
Two holy men
Grattis Simon!
Julspecial, dan före dan...
Bakom julens gemytliga yttre döljer sej dock en mycket hemskare verklighet, en verklighet av barn som gråter när dom inte får det dom vill, äckliga gamla skäggiga män som vill att småbarn ska sitta i deras knä och sist men inte minst; en massa släktingar ihoptryckta i samma rum. Just nu befinner jag mej i en ålder då jag inte uppskattar julen så mycket som man, enligt äldre släkt och familj, borde göra. Jag är inte så ung och materialistisk så att jag längtar efter alla julklappar, jag är inte heller gammal och mogen så att jag längtar efter den mysiga stämningen eller att umgås med alla släktingar. Jag är alltså i nåt mellanläge där julen bara känns som ett oändligt släktkalas, minus spriten och den goda maten.
Till listan med julens nackdelar kan vi också lägga till att julmusik är bland det farligaste som finns för öronen, man kan inte bara bli döv, man önskar också att man vore det. Trots denna vetenskapligt bevisade fakta plågas vi med julmusik ett bra tag innan självaste julafton. Julkalendern är också ett ständigt återkommande inslag som man tvingas ta del av. Men inte räcker det med det, på självaste julafton ska vi också kolla på kalle anka, samma jävla avsnitt som vi sett sedan barnsben. Imorgon ser jag därför inte som någon särskillt speciel dag, bara lite långtråkigare. Inatt ska jag sova lika gott som alla andra nätter, inte ligga vaken av spänning inför morgondagen (har jag tur kanske jag sover igenom den också). Jag tänker iallafall inte fira jesus födelse imorgon, jag ska fira att julkalendern är slut, det blir kul, hoppas ni också får det trevligt.
Mina två ören önskar alla läsare en helt vanlig jul!
En ödmjuk ursäkt och en hjälpande hand
Men frukta icke fans of Steven (läs: Brunni). Det är inte ännu tid för Steven Seagals karriär att dö (det har den mer eller mindre gjort för länge sen), timman är nu istället slagen för hans återuppståndelse. En räddare i filmindustrins mörkaste tid, The Messia of Steven skall snart träda fram i gestalt av en arbetslös, lat bloggare med för mycket fritid. Jag har redan nu i veckan börjat skriva på ett manus till en ny film där Steven ska få inneha huvudrollen. Manuset beräknas vara färdigt innan årskiftet och förhoppningsvis kommer inspelningarna kunna börja tidigt nästa år. Stay tuned for more!
Filmer Steven Seagal medverkat i:
Pistol Whipped
The Onion Movie
Attack Force
Today You Die
Out for a Kill
Half Past Dead
Hard to Kill
"Steven Seagal Lawman"
Twoforone blogg
Vila i frid Twoforone blogg, på återseende I hope.
(För att detta inlägg inte ska feltolkas så vill jag klargöra att jag INTE är ironisk. Visst handlar bloggen mestadels bara om skribenternas liv, ett koncept vars användare jag många gånger bespottat (Blondinbella? who cares), men bloggen är ändå väldigt välskriven och rolig att läsa. Det finns inte heller några dagens outfits, vilket är en lättnad)
Ikea vs Ense
Tråkigt nog har jag nu försatt mej i en situation där jag måste sälja mej, eller, prostituera min själ, om man så vill. Min ekonomi har nått botten och för att lösa detta ska jag innan årets slut starta ett eget företag. Idén är minst lika genialisk, och kanske lite inspirerad av Kamprads. Jag ska sälja bilar i lådor, men du får sätta ihop bilen själv. Priset kommer bli mycket lägre än en färdigbyggd bil och lättare att frakta hem. I mina affärer (som snart finns i världens alla storstäder) kommer det även infinna sej en obligatorisk restaurang, och hör och häpna; där ligger maten opreparerad i lådor, så får man tillaga den själv. Om denna idén misslyckas tänker jag istället stjäla Ingvards Idé rakt av och beställa stora leveranser möbler från polen, skruva isär dom, lägga i lådor och sälja vidare till ett högre pris.
Inom kort kommer Ense öppna butiker i Stockholm, London, Paris, New York, Amsterdam och Lindås, kolla er brevlåda för vidare information i den årliga katalogen.
Under det hårda yttre darrar Ingvar av rädsla, snart finns bilen "Billy" på marknaden.
Dilemma
Jag har senaste tiden upplevt det ganska omständigt att förflytta mej, det är kyligt ute och värmen på min cykel kunde varit bättre, priserna på bussar och tåg kunde också varit bättre. Dessutom krävde den senaste busschauffören jag tog en tur med att jag måste ha reflex annars kunde han tydligen, jag citerar: "för fan inte se dej". Men min rebelliska sida reagerade direkt och därför har jag inte införskaffat en sådan livsnödighet än, trots den välartikulerade chaufförens visa råd. Jag tycker inte om när folk kör med mej, särskilt inte i den här situationen då han var mej underställd i hierarkin. Han borde istället ursäktat att han nästan körde förbi och tvingade mej att gå 20meter extra till bussens ingång. Men för att slippa sånna här små vardagliga problem har jag insett att det bara finns två alternativ (eller också ett tredje om jag vill behålla min goda ekonomi, fast detta löser iofs inte mitt problem. Men ett alernativ none the less).
Jag kan, alternativ #1: Ta körkort och då lägga alla pengar jag har kvar på det (kan tilläggas att jag för tillfället inte har någon inkomst alls). Inga pengar = inget körande och absolut ingen bil? Minst sagt en paradox. Visst får jag säkert låna mors bil ibland när den finns hemma men om jag lånar den så måste den varje dag vara hemma igen tills nästa morgon (förutom möjligtvis helgerna).
Alternativ #2: Få tag i någon som kan fixa mej ett falskt körkort. Detta lära dock kosta mer än vad jag har råd att spendera, kanske kan jag önska mej ett i julklapp.
Eller, alternativ #3: Jag kan låta bli ett tag till. Då blir det mycket pengar över till julafton och nyår. Men nästa inkomst känns ändå distant och jobb sägs det ska vara lättare att erhålla om man äger ett körkort. Jag vet även att skjuta upp saker är lite av min epitet så det mesta pekar på att det nog är dags för körkort nu ändå. Betyder det att jag kommer göra det? Det återstår att se, jag skjuter upp beslutet tills om en vecka.
Facit; Steven Seagal bildtest
Har nu äntligen fått tag i Steven Seagall för kommentarer om mitt bildtest jag gjorde för en dryg vecka sedan. Tydligen så har Steven varit upptagen med någon ny film. Han kunde tyvär inte säga vad den handlade om mer än att han i samtliga scener skulle "Kick some serious ass". Personligen tror jag att detta, som vanligt, är den enda handlingen i hans nya projekt. Det återstår att se.
Men back to the topic, Steven rättade mitt test och jag kan stolt berätta för er att resultatet blev 4.5 av 5 möjliga (första bilden var Steven egentligen ledsen, men han var själv medveten om att hans sorgsna blick är väldigt lik den ilskna. Så han hade överseende med detta och tilldelade mej ändå ett rättvist halvt poäng).
Mina Två Ören vill tacka Steven för sin medverkan och önska lycka till med kommande filmprojekt.
Uppdatering; skaderapport
Dagens lögn. Hear Ye, Hear Ye!
En undran om det främmande vuxenlivet
Frågan lyder: När blir man så gamal/mogen att man slänger skräp efter sej och inte bara lämnar det på bordet eller golvet? (Självklart förstår jag att detta är en mognadsfråga, jag tror t.ex. min käre vän Gålen fortfarande kommer sitta och slänga burkar och papper överallt när vi har kafferep i 40års åldern)
Fråga nummer två: När detta inträffar, kommer det att göra festligheter tråkigare? Är det för moget? Idag skulle jag iallafall ha uppskattat om vi festade så.
Post scriptum: Jag tar mej friheten att ge mej själv 50 vuxenpoäng för dessa funderingar och jag lovar att i framtiden alltid slänga mitt skräp i papperskorgen (om det finns någon i närheten och/eller jag inte är för full).
Ett efterlängtat återseende
En lång tid hade jag plågats med Big-Tasty-tv-reklamen (som har en tendens att presentera varenda program på kanal 6 nattsändningar, bl.a. Spincity, Cheers och Xena som jag följt flitigt senaste tiden), men igår fick jag äntligen äta den igen. För extra drama så lät personalen mej ta ett kvitto för att sedan "vänta 2-3 minuter". Jag gick vänligt och satte mej för att inte riskera en dispyt, vilket kunde gjort mej Tasty-lös.
Efter 2-3 minuter (vilket så småningom blev till 4-6 och 7-10 minuter) fick jag den äntligen. Den lades framför mej på min innan pommesfyllda, men nu tomma bricka. Likt ett barn på julafton slet jag upp förpackning och där i fanns... Mycket riktigt. Precis det jag önskat mej så länge; en Stor Smaskig!
Jag greppade den försiktigt och lite ovant, mycket av salladen föll ut, men efter ett tag kom mina förr så goda kunskaper om hur en Tasty skall ätas tillbaka. Ett kraftigt tumgrepp höll allt på plats och jag kunde njuta mej igenom hela upplevelsen. Efter halva var jag redan mätt men tryckte ändå i mej hela, inte minst för att imponera på mitt kvinnosällskap. Men om jag ska vara riktigt ärlig levde hamburgaren inte riktigt upp till mina föväntningar, den var inte så god som jag hade för mej, faktiskt ingen big deal.
Dagens arbetslösa outfit
Morgonrock: Julklapp från mormor och morfar 2006.
Morgontofflor: Samma som ovanstående.
Bland Birgittor och Nilsar
På vissefjärda fattigjon bor det mestadels dementa damer och herrar. Att bestämma var man ska sitta kan ta upp emot en timme, man minns inte alltid vilka personer man träffar är, att föra och/eller hänga med i en konversation kan vara mycket svårt och ens kropps tophastighet överstiger knappt 1km/h. Visst råder ändå här en mysig stämning men en undran om det verkligen är ett riktigt liv väcks snabbt. Kan man kalla en dement halvdöd? Visst, jag ser det så nu (eller det är iallafall min första tanke), men när jag blir gammal och dement så kommer jag förmodligen inte tycka att man lika gärna kan sätta en kula i huvudet på mej istället för att slösa skattepengar på att ta hand om mej. Nej då tycker jag nog inte att det är så äckligt med att ha blöja igen eller att få hjälp med att duscha, dock förnedrande till en viss grad.
Det har ju sagts att människan åldras som vin. Om man med det menar att man blir dryg och illaluktande som vinäger har man förmodligen rätt. Att man däremot skulle bli bättre och bättre med åren tror jag inte på. Jag har inga förväntningar på att jag en dag som gammal, likt en fin flaska vin, kommer bli provsmakad i tv av Carl Jan Granqvist och sedan bli tilldelad fyra solar. Jag kommer som andra att packas in någonstans, mina anhöriga kommer tycka det är jobbigt att träffa mej mer än en gång i halvåret och tillslut kommer jag dö och begravas i närheten av min mor eller far. Men visst finns det dom som åldras med värdighet också, chansen finns att jag blir som G. Gordon Liddy, Golge Jacobsson, Björn Borg eller Hugh Hefner. Fram tills dess är det väl bara att hålla tummarna.