Ett kärt återseende
Skaderapport
Ryggen: Förutom ett groteskt blåmärke, kombinerat med en bula på vänstra mittdelen av ryggen kan vi efter en nogrann undersökning också konstatera att minst 10 skrapsår och rivmärken befinner sej utspritt över hela min ryggtavla.
Axlarna: På den vänstra finner vi här kroppens ståtligaste rivmärke.
Magen: Har klarat sej lindrigt undan, ett skrubbsår på dess vänstra parti är det ända synliga i dagsläget.
Vader: Vänstra vaden har drabbats av någon mystisk åkomma som hindrar vänster ben från att räta ut sej helt, detta resulterar i att detta ben känns 5 cm kortare och försvårar vandring.
Fötter: På höger fotknöl kan vi notera en stor svullnad lik en sådan man får efter stukning.
Huvud: Förmodad hjärnskakning av mild grad. Resultatet av ett halt badrumsgolv, ett bakhuvud och ett handfat.
Händer: På höger handflata finns ett stort, hyffsat djupt skärsår längs med hela handflatan. Båda händer är täckta med massa små skärsår. Fingrarna även dom utsatta för skärsår vilket försvårar att trycka på och greppa saker. Framkallar även väldig sveda vid duschande och onani.
Sjukdomar: Förutom en vanlig förkyllning, hepatit b och bakfylla så kommer eventuellt en av mina lungor behöva bytas ut. Detta pga för mkt svalt vatten.
Men idag är det söndag och enligt min privata husläkare (läs: läkarboken) så kommer jag om bara några månader åter igen kunna spela piano. Angående helgen så var den mycket trevlig och jag ser förväntansfullt fram emot nästa.
Religionskapande; en utdöd konst?
Jag har nu istället börjat skriva en egen bok. I den ska jag få in så många häpnadsväckande händelser, så många fördommar och så många konfliktskapande ämnen det bara går. Jag ska även dela ut länder till folkgrupper. Kineserna bl.a. ska utnämnas till dom rättfärdiga ägarna av Finland, vilket förhoppningsvis leder till att alla kineser flyttar till Finland och försöker driva ut finskarna som enligt min lära faktiskt "inte var där först". Med min bok, som än så länge går under det påhittiga projektnamnet "bibeln 2", hoppas jag kunna uppnå ett fåtal mål jag har satt upp. Boken ska:
1) I varenda skabbiga motel i usa finnas på nattduksbordet.
2) Starta minst fem krig.
3) Skapa hat mellan världsdelar och folkgrupper.
4) Få miljontals anhängare.
För att detta ska funka så behöver jag bara helt enkelt skriva roligare och bättre än vad bibelns alla författare har gjort, right? Visst var dom många som skrev och jag är ensam. Men samtidigt var det för länge sedan, då vi var närmare besläcktade med aporna, både kroppsligt och mentalt (läs: då vi var dummare, eftersom att vi, enligt bibeln, inte har utvecklats från aporna. Män är skapade av gud själv och kvinnofolket är närmast besläcktade med ett revben). Så att lyckas uppfylla iallafall två av målen är nog en realistisk förväntning. Fram tills "Bibeln 2" är klar tänker jag nu stoppa in min gamla bibel i fantasysektionen, näst intill Tolkiens verk, i min bokhylla. Istället ska jag plocka fram mina star wars filmer och börja dyrka Yoda och tro på "The Force" så länge. Så tills min bok är färdigskriven: må kraften va med er!
Because it says so!
Anklagelse och upprättelse; Sloganstöld.
My good ol´ friend Seagal
Detta kanske låter, inte minst bara töntigt, men också helt otrovärdigt. Därför ska jag nu testa mej själv, inte bara för att brilljera med- och bevisa, mina kunskaper utan även för att testa mej själv, sätta min och Steven Seagals vänskap på prov.
Testet kommer att gå till så här, jag har bildgooglat på Seagall, tagit dom 5 första bilderna och ska nu försöka se vilka känslor eller händelser som har inträffat vid tillfället bilden är tagen. Jag kommer senare ringa Steven för att konfirmera resultatet. So here goes:
Steven när han är arg.
Steven när han är glad.
Steven när hans mamma/fru blir brutalt dödad, av en asiatisk man, framför ögonen på honom.
Steven när han dödat den nyligen nämnde asiaten och hämnats sin mor/fru.
Steven när han träffar sin mamma/fru som återuppstått från de döda, eventuellt aldrig dött på riktigt.
Born to be cheap
Den här bloggen kan än så länge kännetecknas av långa och djupgående inlägg (förutom öppningsinlägget/ bloggens första inlägg). Därför kommer här istället ett kort inlägg med en rolig bild, för er lite slöare och mindre sofistikerade människor där ute. Enjoy: Tele2, born to be cheap Snälla Tele2, ha kvar era reklamer som dom är (dom är faktiskt ganska fyndig) men byt ut alla får och ersätt dom med prostituerade, helst både i kontor-scenen & dusch-scenen. Sloganen kan och ska ni såklart behålla. Det skulle göra mina vardagliga tvsesioner så mycket roligare. |
Motangrepp: Svts skandalbeslut
| 8 Februari, 1961. En stor dag i svensk tevehistoria. Nej, televisionen infördes inte i Sverige 1961 och nej, inte heller färgtelevision. För er oallmänbildade människor vars huvuden fortfarande är lika tomma som innan ni läste min episka öppning med ett mäktigt såkallat "namedrop" (fast datum) med 8 Februari 1961, så ska jag berätta: Den 8 Februari 1961 föddes en stor svensk tvprofil, Peter Jihde och alla andra idolmediahoror i all ära, men den här dagen tillägnas ingen mindre än Svts nyhetsankare: Rikard Palm. Lite bakgrundsfakta för att senare kunna vädja till era hjärtan: Rikard, som nu har två barn och fru, började sin karriär som buss- och taxichaufför innan han senare hittade sitt rätta jag inom journalistikens värld (detta genom tidningen Hälsinge-Kuriren). Man lade genast märke till Rikards naturbegåvning som journalist, hans snabba slap stick-humor och fördelaktiga yttre. Ryktet spred sej och snart fick Rikard erbjudande från mediajättar så som: CNN, NBC och BBC, men för att slippa lämna fru och barn valde han istället Svts ovärdiga kalleanka-nyhetsprogram "rapport". Fram tills nu har han där skött sitt jobb oklanderligt. Ändå bestämmer sej nu Svt för spotta herr Palm rätt i ansiktet igenom att förflytta honom till nattidssändning. På Wikipedia kan vi läsa om Rikards stora intresse för "svamp", man kan anta att detta är en, om inte den enda, anledningen till Rikards förflyttning. "Dålig förebild för dagens ungdomar" viskas det i Svts mörka korridorer. Det här kan dock bara tas som ren bullshit blandat med avundsjuka. Rikard har alltid varit en bra förebild och han har framför allt, med sitt sinne för humor, fått dagens omotiverade ungdommar att uppskatta nyheter. Jag säger, visst, sätt Rikard på nattskiftet, men låt honom isåfall även behålla dagsändningarna. Men eftersom att även jag tillhör dagens omoraliska och lata generation orkar jag inte lyfta ett finger för att skipa rättvisa, därför vädjar jag nu till er istället: Snälla någon, starta en kampanj, demonstration, namninsamling eller vad som helst för att få slut på svts tyranni. Tänk på Rikards fru och små tvillingbarn. I dagens samhälle behövs förebilder för de unga, hjältar som Rikard Palm. Gör en god gärning! Om ni som jag också är för lata för att göra något åt saken, lämna iallafall en sympatisk kommentar här, eller skriv ett blogginlägg om saken. Det gör ingen skillnad, men ni kan ju iallafall låtsas att ni bryr er om saken och kanske sova bättre om nätterna, nätterna då Rikard Palm kommer slita häcken av sej.  Rikard Palm - En sann svensk hjälte |
Bloggkrig, Choose your side.
För att inte missförstånd ska uppstå: Det här är alltså ett bloggkrig! Så alla ni som längtat och nu står och slipar yxorna för att störta Mimmi, inte er dag än tyvär.
Hur ska jag då gå till väga för att vinna detta krig? Bortsett från att jag är en mer humoristisk, skickligare användare av sarkasm och ironi, smartare och framför allt; mycket bättre bloggare? Efter många sekunders tänkande har jag kommit fram till att:
a: För att få uppmärksamhet måste något radikalt göras.
b: Det måste vara oväntat och komma från ingenstans, "låt dom aldrig se dej komma"
c: Det måste ske på ett shysst sätt, ingen gillar en dålig sportsman.
d: Använda ett beprövat och bevisat lyckat koncept utan att stjäla det rakt av.
Så imorgon har jag bestämt mej för att invadera kungliga slottet, bränna ner soliden, våldta Silvia, fly landet, ta med mej kungen och alla hans pengar för att sedan inte ge tillbaka dessa till folket, utan leva gott på dom i Thailand.
Välj nu att stödja rätt blogg i denna kamp!
Men för att inte vara en dålig duelant så tänker jag, till skillnad från Mimmi, här lämna ut länken till Mimmis blogg: http://duvbebisen.bloggspace.se/
Så om ni vill läsa om Radikala feministiska åsikter, förvridna ideal, fega påhopp, arga och omotiverade utalande, ta en titt.
Musikstereotyper!
Fördomar är bra, för dom stämmer alltid. Här är exempel:
Pop:
Pop känns som en splittrad genre som behöver delas upp: Gladpop och dyster pop. Men ordet poppare frambringar ändå alltid en bild av en lycklig, näst intill euforisk flicka och pojke som springer runt i färgglada kläder på en sommaräng med Håkan Hellströms "Ramlar" som theme song.
Rock:
Hårda killar, grabbarna grus, riktiga badboys. Det var ju ändå trots allt rocken som förde Satans talan under stor del av 70- och 80-talet. (Källa: Åke Green)
Goth:
Skrämmande yttre. Deras bästa vän heter Blade och utifall att han brådskande skulle behöva hjälp bär gotharna aka "vampyrjägarna" alltid svart kappa o svarta kängor, vilket är den idealiska utstyrseln för att ta livet av en blodtörstig vampyr.
Tekno:
Musiken kan beskrivas som en form av migrän, fast värre. Anhängarna till denna musikstil ser inte bara ut som att dom är med i The Matrix, dom är förmodligen oxå helt säkra på att dom är med. Knaprat lite väl många röda piller kanske?
Syntare:
Äldre man som fastnat i sin ungdom utan att utvecklas, eller känna behov av att utvecklas. Väldigt förtjust i älgreliker och förmodligen bärandes på en shockgul magväska. För övrig stil läs ovanstående då dessa två är nära relaterade med varandra. Should have taken the blue pill perhaps?
Punk:
Likgiltiga och lata. Old school-punkaren, även känd som den revolutionerande punkaren är död; revolution är enligt dagens ungdom "för jobbigt och omständligt". Det är trevligare att sitta hemma och lyssna på dagens punk? Eller är det verkligen det? Dagens punk t.ex. Asta Kask? Förstår inte längre varför dom inte startar revolution, dom lyssnar nog på annan musik i smyg. Punkare från förr är helt enkelt för gamla och fysiskt inkapabla efter sitt hårda leverne.
Metal:
Arg man, 30-40-årsåldern. Intellektuellt svag, självgod, gravt fel på hörseln, arg på allt (anledning okänd, även för individen själv) och förmodligen aggressiv.
Radikal Indie:
Någon slags ute-men-ändå-inne-kid (ändå-inne enligt eget tycke). Musiken man lyssnar på ska inte vara känd, helst annorlunda och absolut inte kommersiell. Varför lyssnar ingen mer än du på musiken - I wonder?
RnB:
Dansanta, tondöva ynglingar med noll självdistans. Kläddstilen är... rolig :)
Klassisk:
Sympatiska, intellektuella, godisbjudande (fast inte på det där äckliga sättet som kategorin under) äldre farbröder.
Opera:
Falskt gemytliga, intellektuella, godisbjudande äldre farbröder.
Schlager:
Mormor och den där killen som du alltid tyckte kollade lite för mycket på dej i duschen.
Lilla Melodifestivalen:
Samma som de senaste 2 ovan nämnda, plus ett och annat småkid. Kategorin över schlager står dock för största andelen procentuellt.
Innemusik:
Brats, stekare, Stureplansprofiler, självgoda imbecilla... Kärt barn har många namn. Dessa är inte sena på att börja hyta stelt och hotfullt med nävarna, likt en robot skickad från framtiden för att döda Sarah Connor, så fort senaste innelåten spelas på deras favoritklubb.
Även om det inte är deras mening att nävarna i luften ska vara hotfullt (dom, som dom själva så intelligent uttrycker det, steker) spring ändå därifrån.
Nazistmusik:
Nazister, eventuellt Lessebobor med för mycket fritid. I ovanliga fall mindre begåvade människor som inte lägger märke till texten i musik. Så om din mormor lyssnar på Ultima Thule behöver det inte betyda att hon är nazist - eller, i värsta fall, bor i Lessebo.
Radio:
Den värsta av dom alla. Ser du någon som glatt sjunger med (ej med ironiskt syfte) till en låt som spelas på radio 10 000 gånger om dagen så spring. Konversation med denna individ skulle förmodligen tråka ut och förkorta ditt liv med 3 år.
Samma musiksmak som mej:
Intelligenta människor med ett fördelaktigt yttre.
"Hej Emil, välkommen till blogg.se"
mvh. Emil
